- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
60

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

— Det finns inte i hela staden en plats, ja tycker
bättre om!

Och medan vagnen långsamt satte sig i rörelse, såg
hon inom sig ett hus, tre gånger så stort, tre gånger
så vackert som Oswalds, som kanske skulle bli
stukade av detta grannskap.

Glädjen över Horstmanns ord strålade ännu över
Annas drag, då hon vid hörnet av Jaktgårdsgatan fick
syn på Bert, som kom spatserande med sina båda
hundar i koppel.

— God dag, god dag! Det var en glad
överraskning att se er åter!

Han skyndade fram till vagnen och kysste Anna på
handen.

— Nådig frun ser ju minst 3agt strålande ut.

Anna bar den dagen en hatt med vajande svarta
plymer, som i förening av det i solskenet glänsande håret
gav henne en enastående skönhet.

— Det vet jag allt för väl! log hon förnöjt.

— Är det länge sedan ni kommo hem, eller —

— Nej, vi komma just från järnvägsstationen. Ni
är den förste av våra bekanta, vi mött.

De växlade ännu ett par ord, varpå Anna vinkade
till kusken, att han skulle köra vidare.

— När törs man göra herrskapet sin uppvaktning?
frågade Bert.

— Tidigast om fjorton dagar. Till dess vilja vi
njuta av vår smekmånads lycka!

Då de åkt i väg, mumlade Bert för sig själv:

— Anna är dock en utmärkt skådespelerska!

Plötsligt stanrtade han och tänkte: Kanske hon
verkligen är glad och nöjd. Hon såg sannerligen inte ut,
som om hon sörjde. Men hur skulle hon kunna vara
lycklig med den där gamla karlen, med den smaklösa
parvenyn ?

Vad Anna själv beträffade, hade hon fattat det
beslutet att leva det möjligast behagliga liv med sin man.
Hon hade trampat ur barnskorna, var förnuftig,
smidig och så världsklok, att hon inte lät sig ryckas med
av känslor och stämningar, därför lärde hon sig
mycket lätt att foga och böja sig efter Horstmanns
egenheter. Resans omväxling, möjligheten av att få alla
sina önskningar och nycker tillfredsställda var henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free