Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
inte drivit mig fram över alla hinder. Utan den skulle
jag sannerligen ännu ha stått och bökat jord på en
lantgård eller hemfallit åt drömmerier. Mitt rasande
sinne har satt mig i gång. När jag av trötthet var
nära att digna, behövde man blott titta på mig, så blev
jag liksom född på nytt. Mina krafter blevo tio
gånger större, blott genom att störta iväg mot
svårigheterna, som ett vilddjur har jag nått mitt mål; jag är
kanske blind, medan jag går bärsärkagång, men
raseriet klarar mitt förstånd på ett egendomligt sätt.
När jag länge har varit lugn, slutar det alltid med,
att jag blir tjockhuvad, utan tankar, utan liv.
Han reste sig upp och suckade djupt.
— Människan är ett underligt djur. Det bästa i
henne är också det värsta. Kan du fatta det?
Han satte sig i soffan bredvid henne, fattade hennes
händer och lade dem mot sin panna.
— Du är den märkvärdigaste man, jag någonsin
träffat, mumlade hon.
— Kan du hålla av mig, när du vet, hurudan jag
är?
Hon gav honom ett skyggt ögonkast; som hon satt
där i soffan, hopkrupen, med hakan stödd mot knäna,
liknade hon ett förskrämt barn.
— Jo, jo visst håller jag av dig — jag håller lika
mycket av dig för den skull — Du kan ju inte rå för,
att du är sådan — men —
— Men —?
Hon tog hans breda, grova arbetarhand och lät
sina små fingrar glida över den.
— Men om, om, ja, det vore väl inte omöjligt, om
du en gång skulle bli ond på mig?
— Är du rädd för mig?
— Ja — jag är litet rädd! stammade hon.
Han såg bedrövad på henne, lät huvudet sjunka ned
mot bröstet. I hans ögon låg en stor, klumpig hunds
troskyldighet, han lät fingrarna glida över sin
handlov och sade:
— Jag skulle hugga av denna hand, om den
någonsin kunde överila sig mot dig.
De talade inte mera om denna tilldragelse, han hade
lutat sitt huvud mot hennes axel, och medan hon
lyssnade till hans andedräkt, gled hennes blick mot fönst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
