- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
71

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

ju desto mer känna denna omständighet, som det är
jag, som hjälpt dig att få honom.

Hon lade från sig sitt broderi, mätte honom med en
blick, som visade, att hon kände sin överlägsenhet, och
sade med lugn röst:

— Käre Bert, detta borde du och jag helst glömma!
Allt har vänt sig till det bästa för mig, jag är
fullkomligt lycklig med Horstmann och önskar ingen
förändring i min tillvaro.

— Det förutsade jag dig ju, avbröt han henne.

— Javisst! Nej, du hade helt andra
förhoppningar, min gode vän! Du trodde, att jag skulle bli din
älskarinna. Att gifta dig med mig, det var du för
feg till!

Bert teg en stund. I bitterheten i dessa ord trodde
han sig spåra en skymt av harm, och ifall hon var ond
på honom, älskade hon honom alltjämt!

— Anna, vill du tro mig, när jag säger dig —

— Vad skall jag tro?

— Att jag ofta’bittert ångrat min brist på mod eller
rättare sagt på lättsinne.

Anna såg honom med stort lugn rakt in i ögonen,
och hennes kyliga, överlägsna leende tycktes säga
honom, att hennes kärlek till honom var död.

— Nu försöker du visst inbilla mig något —

Han rusade häftigt upp, odh hon skyndade sig att
tillägga:

— Nå, ja, så tror jag, att du kanske ångrar dig i
ögonblick, då du inte riktigt är herre över dig själv.
Men den dagen, då du så oegennyttigt framförde till
mig en annans frieri, då uppenbarade du din verkliga
natur. Du var för svag och för feg. Men vem kan
väl göra dig förebråelser? Du är en ovanligt älskvärd
människa, Bert, och det gläder mig alltid att se dig.
Vi kunna båda ha mycket nöje av att vara vänner!
Men jag anser dig fullkomligt oförmögen att vare sig
hysa eller förstå stora och starka känslor, därför skall
du inte tala med mig om kärlek, ty då blir du komisk.
Jag vill anförtro dig något, men du får inte låta det gå
vidare, ty då skulle mina vänner skratta ut mig: jag
älskar min man.

Bert såg på henne med ett uttryck, som sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free