Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Då och då påminde Horstmann om detta, och då tog
Dehwitz saken ytterst flott: under den närmaste tiden
skulle han återbetala allt på en enda gång, förresten
vore ju sådana tjänster, som släktingar gjorde
varandra, icke skräddare- eller skomakareräkningar, och
det hastade väl inte så mycket med att ordna dylikt
mellanhavande!
Horstmann retade sig grundligt över kaptenens
uppblåsta sätt, men på Annas bön lät han saken bero, ja,
han föreslog till och med sin svåger att övertaga en
tjänst vid brobyggnaden, han menade därmed kunna
bringa kaptenens finanser på fötter, men Dehwitz
tillbakavisade med stolthet detta mycket fördelaktiga
erbjudande; det fattades bara, att han skulle uppträda
som Horstmanns underlydande!
Fru Düsbach började också efter en tids förlopp att
se snett på sin måg.
Om hennes skulder hade han ingen kännedom, då
Anna av sina hushållspengar hade betalt Schöbel en
del av det, som hennes moder var skyldig denne. Men
den goda damen, som tilj en början mycket ordentligt
hade levt på sin änkepension, hade åter kastat sig in
på spekulationer och hade naturligtvis gjort sig ny
skuld, så att hon nu lugnt levde på Horstmanns
bekostnad. Det var han, som betalte hyran,
jungfrulönen, kläder, kort sagt hela fruns hushåll. Då
Horstmann en dag tillät sig att fråga Anna, vartill modern
egentligen använde sin pension, svarade frun i lätt
ton: de eländiga få skillingarna! Kanske de räcka
till att köpa tandpulver!
Före sitt giftermål hade Horstmann föresatt sig att
icke visa sig småaktig i penningsaker; därför
betalade han allt möjligt utan att göra invändningar eller
att fråga, men icke desto mindre dröjde det icke
länge, förrän hans hustrus släktingar beskyllde honom för
snålhet. Anna försvarade till en början sin man, men
allt efter som tiden gick, visade det sig, att de band,
som höllo henne vid familjen, voro starkare än de nya
förpliktelserna mot Horstmann. Detta berodde på
förhållandena. Moder och syster såg hon varenda
dag, varemot hennes man endast var hemma en dag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
