- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
82

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

,ia modet, instämde hon i sällskapets mening och fann
Horstmann lika besvärlig som de andra.

Det var ju dock en lång väg från inre disharmoni
till formlig brytning. Hans hustru lät sig så
fullständigt ryckas med i virveln, att hon mer och mer
försummade sin man. Hon var i hans närvaro loj och
trött, glömde sina små koketterier och lät honom ofta
märka, att han tråkade ut henne. När hon var
älskvärd och inställsam, kunde man vara säker på, att hon
hade något att bedja honom om, för det mesta pengar.
Han märkte visst inte alltid hennes avsikter men
kände sig ofta missmodig, hade en fruktansvärd
förnimmelse av att en förändring hade ägt rum i deras
förhållande till varandra, såg med djup smärta, att det
kommit något mellan honom och hans hustru. Han
menade, att det var det nya huset. En
düsseldorfer-arkitekt hade byggt det, men Bert hade gjort
åtskilliga förändringar på den ursprungliga ritningen;
han hade också medverkat vid inredningen. Icke en
möbel stod annorlunda än han hade befallt, varenda
gardin, varenda matta hade han utvalt; målningarnas
plats hade han sökt ut. Horstmann hade icke haft
ett ord att säga. När han erbjöd Anna sin hjälp, ljöd
alltid hennes svar så:

— Varför vill du plåga mig med sådana småsaker;
det skall jag nog ordna. Dessutom har jag Bert.

En dag under hans bortovaro företogs
inflyttningen; och i stället för att gå från stationen till
Stern-gatan, begav han sig till det nya huset, men detta
var för honom en främmande plats, där han blott
med svårighet kunde finna sig till rätta, ofta
upptäckte han först på trappan i det gamla huset, att han ej
längre bodde där.

Han längtade tillbaka till de andra rummen. Nu,
då han omsider hade fått byggt det palats, han hade
drömt om, tilstod han mången gång med en suck, att
han icke var skapad för denna prakt, och av alla
dessa människor, som gingo ut och in hos honom, var han
den, som sämst passade i dessa omgivningar. Han
hade själv den förtvivlade känslan, att han var
alldeles "utanför stilen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free