Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Då rusade han mot henne, grep henne om handen
och kramade den så hårt, att hennes ansikte
förvrängdes av smärta.
— Är jag en plebej? — Vad är ni då?
Han började att rusa omkring i rummet, gick
stönande fram och tillbaka på golvet, i det han då och
då utstötte osammanhängande satsw.
— Din moder lämnar mitt hus — redan i dag —
Jag vill inte leva under samma tak som en sådan
person — och jag betalar icke ett öre av vad hon är
skyldig — bankiren kan göra sak mot henne.
Anna svarade icke ett ord, hon vågade knappt röra
sig, ett sådant fruktansvärt raseri vågade hon icke
trotsa.
, — Stig upp, fortsatte han, gå in och säg det till
henne, att hon icke får stanna här över natten!
Men Anna rörde sig icke, endast hennes ögon rörde
sig, de följde ängsligt varje steg, den rasande
människan tog, då han gick fram och åter på golvet.
Hela rummet var upplyst av den nedgående solens
strålar, och fåglarnas drillar blandades med ljudet av
Horstmanns andedrag. Länga minuter gingo. Hon
var rädd och rådvill, och mitt under denna rädsla
kunde hon icke undgå att lyssna till fågelns sång; under
stor upphetsning fängslas ofta ens uppmärksamhet av
obetydligheter. Vädret var så härligt, allt andades
ro, och nu skulle detta rysknsvärda uppträde komma
och förstöra husfriden.
En lätt vindfläkt vidrörde henne, hon sjönk ihop,
tunt påklädd som hon var. Fågelsången ljöd alltjämt
i hennes öron, en lång stund sakta och dämpad, men
plötsligt bröt den ut i klara drilar. Och då sköt en
tanke genom Annas huvud, ett leende svävade ett
ögonblick kring hennes läppar. Hon visste nog,
vilken makt hon ägde över Horstmann, och denna
övertygelse ingöt henne nytt mod. Långsamt och stilla
gled hon bort mot den vrede mannen och lade vänligt
sin smala hand på hans axel.
— Gustaf!
Han skakade bort handen utan att hejda sin stoj
inmarsch fram och tillbaka på golvet.
Vansinnig eller icke? 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
