Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
— Gustaf!
— Vad vill du mig?
Ödmjuk, med böjt huvud stod hon mitt i rummet,
där solstrålarna föllo på det rödglänsande,
löshängan-de håret.
— Du har rätt att vara ond på mig, viskade hon.
Jag vet, att jag har burit mig illa åt. Men min moder
har ingen skuld häri! Hon kan icke rå för, att hon
har förlorat sir. fömögenhet. Min uppfostran har
kostat mycket pengar, för min skull har hon måst
skuldsätta sig. Hon skulle ha förklarat detta före
vårt bröllop; det var jag, som avrådde henne att tala
om sina ekonomiska förhållanden. Jag trodde, att
allt skulle låta sig ordnas i godo.
Han stannade och såg henne i ögonen med en
allvarlig blick:
— Du har fört mig bakom ljuset, Anna. I två
gemensamma år har du ljugit för mig. Hur skall jag
nu kunna tro dig i framtiden?
— Ja, visst har jag fört dig bakom ljuset, det
nekar jag icke till. Men det var bara, därför att jag
älskade dig så högt. Jag var rädd för, att du icke
ville gifta dig med mig, om du fick veta, att vi hade så
stor skuld.
— Varför hade du ingen tillit till mig? Nu kan
jag aldrig mera lita på dig!
Åter kom hon fram till honom, tryckte sin kind mot
hans hand.
— Ack ja, jag har varit lättsinnig; men jag visste
icke, huru galet jag bar mig åt.
Hon lade armen om hans axel och började gå med
honom fram och tillbaka, en stund såg det ut, som
om Horstmanns vrede lade sig.
— Den sanna kärleken förlåter allt, Gustaf! Jag
erkänner ju, att jag varit osann i mitt uppträdande,
och jag ber dig om förlåtelse.
Nu slog hon bägge armarna om hans hals och drog
hans huvud ned mot sig. Han kände hennes läppar
mot sin mun, och deras sötma berusade honom som
vårluften, som stark och fuktig trängde in till dem.
— Vr.r inte ond på mig, Kom ihåg, att det i daj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
