Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
ständigheten, att han var sä upptagen av sitt arbete.
Väl kunde det mången gång hända, att han om
kvällen, näi- han satt ensam på kvarnen, hänföll åt
funderingar över sina husliga förhållanden och sade sig
själv, att en förändring var mycket nödvändig, om
han icke skulle bli olycklig. När bron blev färdig,
skulle han unna sig litet vila och ägna sig mera åt
sitt hem. De skulle då också föra ett mindre
sällskapligt liv. Han kunde låta sin dotter Lotte
komma från Eisenach. Visserligen kände han icke något
vidare till den unga dottern, brydde sig icke
synnerligen om henne, men han kände dock
samvetsbetänkligheter över att beröva henne ett hem nu, då han
själv ägde ett sådant. Men verkställandet av denna
föresats blev, såsom så många andra, uppskjuten till
senare; han var nu för svag och efterlåten i allt, som
icke berörde det stora arbetet. I början av juni
sattes den sista spanten i brobygget, nu var den färdig,
och det hölls fest för alla dem, som hade medverkat
vid dess fullbordande. Det var en verklig familjefest.
I två år hade alla dessa människor arbetat och bott
tillsammans i den stilla dalen, de hade delat mödor,
faror och glädje över det stora verket, nu skulle de
snart skiljas, flv ut och spridas för alla vindar. Detta
gav stämningen en vemodig och hjärtlig prägel.
Flera främmande ingenjörer kommo dit, och Horstmann
var föremålet för mycket berömmande och hyllning
från deras sida. Han njöt i förväg den egentliga
festen, som om fjorton dagar skulle äga rum, då den
nya järnvägen öppnades. Ministern för de
offentliga arbetena, överpresidenten, borgmästaren, alla
traktens och grannskapets spetsar hade anmält sin
närvaro, och man talade om de stora ärebetygelser,
som skulle tilldelas den dristige och geniale
byggmästaren. Man räknade ut orden, han skulle få
mottaga, man försäkrade, att han under hand hade fått
de mest ärofulla anbud att intaga en hög ställning
i statens tjänst. Horstmann var mycket mottaglig
för allt dylikt. I detta avseende var han helt ett
barn, utan ras, utan förfäder, han var icke nöjd
med vissheten om att vara sin egen lyckas smed, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
