Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
högt och varje ögonblick avbruten av hostanfall,
talade hon om för honom, att hennes dotter och måg hade
onikommit vid järnvägsolyckän. De hade varit på
besök hos henne, hade velat resa hem några dagar förut
men uppsköto resan på hennes bön. Hon hade själv
följt dem till järnvägsstationen.
Hon höll på att förlora förståndet av förtvivlan över
att på så sätt själv ha drivit sina barn i döden.
Horstmann visste irie, vad han skulle svara henne;
han blev mållös av att se den svaga, lidande varelsen
våndades i sin smärta.
— Men kanske era barn inte äro döda! mumlade
han utan att själv tro på dessa tröstande ord.
Mon damen skakade pä huvudet, hon hade fått
säker underrättelse om, att de hade drunknat.
De tego en stund. I kupén, vars fönster voro
stängda, rådde en kväljande hetta och en outhärdlig, hemsk
sjuklukt. Den olyckliga kvinnan torkade sina
förgråtna ögon, medan hon kämpade mot sin hosta. Men
plötsligt slog hon samman händerna och brast ut i
anklagelser och förebråelser mot sig själv.
—• Jag följde dem till stationen och sökte själv ut
kupén åt dem! Ack. Gud i himmelen, varför skuflle
jag dä göra det! Deras död tynger,på mitt samvete,
och det är så förskräckligt! Jag, som gärna hade
velat gå i döden för dem! ’ S
— Hur kan ni tala så orimligt! föll han henne
häftigt i talet. Den olyckan kunde ju lika gärna ’ha
drabbat ett annat tåg. Därom kunde ni ju intet veta.
Och medan han betraktade den olyckliga med trotsig
min fortsatte han: ... l
— Då ni sitter där och gör er sådana förebråelse**,
hur tror ni då den måste känna sig, som verkligen bär
skul.len? Lokomotivföraren, som lät tåget störta ned,
eller ingenjören, som kanske har byggt bron slarvigt?
Hon sträckte avvärjande ut händerna mot honom,
som om hon inte kunde tåla höra honom tala om dessa
människor:
-— Tror ni. han lever, som har byggt bron?
— Det är ju mycket möjligt! svarade Horstmann
ofch ryckte på axlarna.
•— Den olyckliga människan! stönade hon. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
