- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
106

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

sin stol och räckte Horstmann handen utan att ana,
vern han hälsade på.

— Var sitter min fru?

-— Här, var så god!

Anna satt som fallen från skyarna, då hennes man
stod bredvid henne.

— Är du här?

Han gladde sig över hennes förvåning, han hade
in-te sänt henne något telegram, emedan han ville
överraska henne. Nu tryckte han en kyss på hennes
omsorgsfullt friserade smålockar, som täckte hennes
panna.

— Det hade du nog inte tänkt dig! Du trodde väl,
att jag ännu satt i det eländiga Szegedin! Nej, det
hade jag inte någon lust till, så att om de än hade
burat in mig, hade jag minsann nog i alla fall brutit
mig ut.

— Ja, javisst! stammade hon. Men hur ser du ut?
Håret hänger ned i pannan på dig!

Hon hade den största möda att dölja sin
förskräckelse över hans förvildade utseende, och den starka
brännvinslukten, som slog henne till möte3, då han
talade, var henne högst motbjudande.

Medan de talade med varandra, kom stadsarkitekten
fram till dem.

— Med största besvär har det lyckats mig att
skaffa er en plats, bäste herr Horstmann, en riktigt bra
plats — där!

Och han pekade nedåt bordet.

— Vad för något! Vid den nedersta bordsändan!
Men jag ville gärna sitta vid sidan av min hustru —
här i närheten av ministern!

— Om jag blott för en timme sedan hade blivit
underrättad om, att ni skulle komma, hade jag
naturligtvis reserverat en plats häruppe — men ni kan ju själv
se, hur omöjligt det är att göra någon förändring nu
— kom med mig. Hans excellens skall strax tala!

Han fattade ingenjören om armen och drog i väg
med honom, medan han viskade:

— Ni kan säkerligen höra mycket väl, vad
excellensen säger, på den plats, jag nu giver er, käre
Horstmann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free