Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
De båda herrar, som sutto bredvid Horstmann, voro
honom helt främmande. Ingenstädes i närheten såg
han ett känt ansikte. Åter greps han av den underliga
ensamhetskänslan. Han böjde sig fram och
upptäckte stadsarkitekten, som ånyo intagit sin plats vid
sidan av ministern. Han hade av regeringen fått i
uppdrag att vara kontrollant vid brobygget men hade
spelat en mycket bedrövlig roll, emedan han var så feg,
att han inte hade vågat sätta sin fot på bron utan att
två arbetare hade hållit tag i honom, som om han varit
en förbrytare. Nu tronade han vid mitten av bordet
med en hög min i det röda ansiktet som om han hade
varit mästare för det hela. I närheten av honom satt
direktören för järnbruket, som förde fru Düsbach till
bordet. Vid sidan av Anna satt Holleder.
Han försökte möta sin hustrus blick, nickade mot
henne, men hon låtsades, som om hon inte såg honom.
Ett plötsligt raseri sjöd inom honom. Varför satt han
här? Varför fann han sig i att bli sedd över axeln
på detta sätt? Varför hade han låtit sig förbluffas
av den dumme stadsarkitekten, som sannolikt med vett
och vilja hade spelat honom detta spratt genom att
låtsas, att han inte hade mottagit hans telegram.
Varför gick han inte helt lugnt fram och satte sig bredvid
sin hustru? Men nu blev han lugnare. Om ett
ögonblick skulle ministern tala, och så skulle
byggmästarens namn väl vara det första han nämnde, och den
plats, han intog, blev då i alla fall hedersplatsen. Han
ansträngde sig att vara tålig, men i sin upphetsning
glömde han att äta sin soppa, och då vaktmästaren
frågade, vilket vin han önskade, hörde han inte,
svarade inte. Varför dröjde det så länge, innan ministern
talade? Varför dröjde man? Hade han inte under
denna tid blivit pinad tillräckligt?
Äntligen reste sig excellensen, tog med handen över
sitt tjocka, vita pipskägg och genast blev det i den
stora salen andlös tystnad. Ljusens lågor brunno helt
stilla. Horstmann betvang sin oro och lyssnade med
spänt intresse.
Med en oändligt blid röst strömmade de me3t
storartade vändningar ut ur talarens mun. Han sade, att
den härliga byggnaden var en sinnebild av tysk dåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
