Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
kraft och plikttrohet, som övervinna alla hinder.
Därefter uttalade han som sin övertygelse, att ett sådant
storverk endast var tänkbart under en välordnad
styrelse, och därmed hade han funnit övergång till att
tala om huset Hohenzollerns berömda ätt. Hans tal
slutade med ett trefaldigt leve för det tyska rikets
överste byggherre, för Hans Majestät Kejsaren!
Alla reste sig, man drack skålen stående —- endast
Horstmann satt liksom förstenad. Först då hans
bordsgranne knuffade till hononm och viskade: — Ni
skall resa er upp, hör ni inte Majestätets skål! for han
upp som ur sömnen, men kunde inte dricka ur sitt glas,
då han inte hade beställt något vin.
Musiken intonerade Heil Dir im Siegeskranz. Så
kom kyparen tillbaka och frågade, vilket vin herrarna
önskade, och han fick en flaska Rüdesheimer men
glömde att slå i sitt glas. Fisken lät han gå förbi sig. Det
var honom omöjligt att få ned en bit. Som vågor på
ett upprört hav brusade tankarna i hans hjärna.
Varför satt Anna där uppe och han här? Hade det inte
varit hennes plikt att sätta sig nere hos honom? I hela
fjorton dagar hade han varit borta, och det hade varit
en fruktansvärd tid för honom. Hade hon blivit glad
över att se honom åter? Hade hon så mycket som
frågat honom, vilka följder, katastrofen kunde få?
Visste hon ingenting om de beskyllningar, man hade riktat
mot honom? Hade hon inte läst hans brev? Även om
han inte rent ut hade meddelat henne, vad han hade
genomgått borde hon dock ha förstått, att han var
utpinad och olycklig. Och tidningarna måste hon ha
sett.
Medan hans trötta blick gled utefter der. långa
raden av främmande ansikten och slutligen hotande
stannade vid Anna, som med ett lycksaligt leende drack
med alla de andra utan att det minsta bekymra sig om
sin egen man, vars trötta ögon förtvivlat och
harmset stirrade på henne, såg han plötsligt och med
förfärlig tydlighet, att hon aldrig hade varit annorlunda
under de två år, han hade varit gift med henne.
Alltid hade hon suttit i högsätet, på den bästa platsen, i
ljuset, som medelpunkten, medan han måst bekväma
sig att vara i skuggan i en vrå, dar ingen lade märke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
