Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
till eller tog hänsyn till honom. En otålig smärta grep
honom, medan tusenden hågkomster stego fram i hans
hjärna. Hur gick det till, då det var bjudning i hans
eget hus? Hade man någonsin ägnat hans ord den
minsta uppmärksamhet ?
Hade han inte alltid smugit omkring som en
snyltgäst, fått föra den fulaste och tråkigaste damen till
bordet och därefter bjudit herrarna sina fina
cigarrer? Och hans hustru, som var skyldig honom allt,
hon, som satt i högsätet, hade hon någonsin brytt sig
det minsta om honom? Hur ofta hade han inte
kommit hem på kvällen, dödstrött efter dagens slit och
tråkigheter, för att finna huset tomt och frun ute i
sällskapslivet? Hon hade varken visat honom aktning
eller kärlek.
Hon håller inte av mig, eljest kunde hon inte sitta
kvar däruppe. Kanske är jag i hennes ögon blott en
uppkomling, som använder min förmögenhet för att
tillfredsställa hennes önskningar, en gammal man, som
hon ostraffat kan hålla för narr! Men hon skall få
se, att hon tar fel, hon skall inte dö i synden. Jag
skall lära henne att vara rädd för mig, att visa mig
respekt, om hon inte kan visa mig kärlek!
För första gången sammanställdes alla dessa
förvirrade intryck till en hel bild. Det föreföll honom, som
om en slöja plötsligt brustit, och han hade sett , att
en liten reva i verkligheten var ett förfärligt
gapande sår. Han fick en ny syn på sin samlevnad med
Anna. Hennes skönhet, det strålande leendet, den
vackert formade halsen, det lockiga håret, som i
ljusskenet glänste som arbetat guld med strålande diamanter
— allt detta, som förr hade berusat och hänfört honom,
upprörde och stötte honom, ja vållade honom i denna
stund nästan kroppslig smärta. Han längtade efter
att se henne i sliten, sönderriven klänning, han
önskade i hennes ansikte se spår av de lidanden, han själv
hade haft att genomgå, han ville se tårar i hennes
ögon, tårar över honom, så att han kunde lägga sitt
huvud i hennes sköte och söka tröst hos henne. Men
nej! Det skulle inte hända, hon hade intet hjärta, hon
var blott vacker. Och sin skönhet utvecklade hon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
