Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
andra, medan han satt här ensam med sina kval och
våndades.
Och de bleka ansikten, som hade förstört hans sömn,
trädde åter fram kring honom. Han såg liket av en
gammal man, vars utstående, uppspärrade ögon
betraktade honom.
Plötsligt spratt han till och betraktade sina
närmaste bordskamrater. Här satt han bland massor av
människor, men i alla fall kunde han icke få vara i fred
för dessa hemska spöken. Och ånyo greps han av
otålighet. När skulle man då äntligen tala om honom,
han ville ha sin orden, ville höra sig utnämnd till
byggnadsråd — allt det övriga var honom likgiltigt.
Åter trädde kyparna i en lång rad in genom dörren,
bärande fulla fat. Den tredje rätten var oxstek med
grönsaker. Han tog en bit för att inte hela tiden
sitta med tom tallrik, men efter att ha smakat ett par
bitar måste han låta bli att äta — han kunde inte
förtära något.
Hans blick sökte stadsarkitekten, som satt med den
breda munnen på vid gavel, som om han redan
snappade efter sin orden. Snart skall jag också få en titel,
bliva ämbetsman. Hur länge har jag inte önskat det!
Och hur uselt är det dock inte alltsammans. Vad
behöver jag staten? Av egen kraft har jag blivit den,
jag är, och jag behöver inte någon officiell ställning.
I detta anfall av upproriskhet förbannade han sin
svaghet. Varför hade han dock varit så dum att
skänka staten bron? Om han hade förtjänat en hundra
tusen mark på den, skulle det sannerligen ha vägt mer
än en eländig orden och en titel. Han var dock landets
främste järnvägsbyggare. Vad skulle månne hända,
om nu ministern med sockersöt stämma meddelade
honom hans utnämning, och han då svarade: — Tusen
tack, herr minister! Jag är Gustaf Horstmann och
som sådan mera värd än hela rasket här. Jag struntar
i alla de fina herrarna, som taga munnen full, om det
skall pratas eller ätas, men som, om det gäller, sticker
svansen mellan benen! Han höll på att brista ut i
skratt vid tanken på det intryck, en sådan salva
skulle göra på hedersgästerna.
— Men varför börjar han aldrig? tänkte han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
