Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
han kastade längtansfull blickar på den svartpolerade
flygeln. Husets fru hade vid hans ankomst hälsat på
honom med utsökt älskvärdhet men blivit förfärad
över hans ovårdade yttre, som i obehaglig grad
påminde om en avdankad poliskonstapel, över hans toviga
pipskägg och röda näsa. Stött av hans föga polerade
sätt, som hade en anstrykning av kneip, hade hon
hastigt flytt från honom och låtit honom stå där. Nu
spelade han statist, vilade än på högra, än på vänstra
foten, och efter att i tankarna ha genomspelat sin
sonat, började han med stigande harm betrakta
sällskapet, som han kände från gatan eller tack vare det
skvaller, han på kneipen hade hört om flera av de
närvarande. Oberstadt var själv född i Düsseldorff, son äv
en pensionerad major. Efter att under flera år ha
uppehållit sig i Berlin för att studera musik och skapa
sig ett namn, hade han slutligen nått detta mål, då
hans pengar togo slut. Han måste återvända hem till
Düsseldorf och draga sig fram som musiklärare.
Dessutom spelade han misskänt geni, led av storhetsvanvett,
tillbragte alltid sina lediga timmar på ölkneipen, där
han hörde och deltog i allt det skvaller, som fördes till
torgs.
Anna gick omkring bland gästerna. Under den
långa sommarvilan hade hon samlat krafter till en ny
utveckling av all sin medfödda älskvärdhet, därför var
hon nu mer än vanligt sprudlande av livslust. Nu slog
hon sig ned hos fru Oswald och uttryckte sin glädje
över att se sin kära väninna igen. Öldrottningen hade
nyligen kommit hem från Engadin och såg betydligt
yngre ut, än då hon reste. Antingen var det
bergsluften eller den skadeglada hågkomsten av den
horst-mannska skandalen, som hade föryngrat henne, ty hon
formligen strålade av skönhet. Ansiktet var glatt och
täckt av en fin, ungdomlig rodnad, hållningen
spänstigare än någonsin, och ögonen strålade av den
innerligaste självkänsla. Anna märkte blott alltför väl, att
hennes medtävlerska hade fått vind i seglen, och att en
hård strid förestod henne, om hon ville behålla
övertaget. Medan hennes blick forskande vilade på fru
Os-walds hår, som nu var svart som korpens fjädrar, utan
att hon kunde upptäcka det ringaste spår av att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
