Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
var färgat, var hon outtömlig i att säga väninnan
älskvärda, smickrande ord, blev än en smula sorgsen, än
smått munter, som om det varit henne en fröjd att kun.
na öppna sitt hjärta för en, som till fullo förstod
henne.
Men fru Oswald slog icke in på en förtroligare ton,
hon gav rätt korta svar och underhöll sig livligare med
Bert, efter vilken hon på senare tid åter börjat lägga
ut sina krokar. Holleder, vars långa, svarta röck
hängde på honom nästan ända ned till hälarna, satt tigande
med huvudet stött mot handen och hörde på. Han
verkade fullkomligt blaserad. För kort tid sedan hade
en tant till honom dött och oväntat efterlämnat till
honom ett arv på fyrtiotusen mark. Därför skulle
han nu resa till Paris för att stanna där någon tid, och
vid tanken på att snart bo i världens huvudstad, såg
han nu med oerhörd ringaktning ned på den
düssel-dorfska borgerligheten.
— Hur länge dröjer det, innan ni har glömt oss
allesammans? frågade fru Oswald.
— Varför skulle jag glömma er?
— Därför att ni naturligtvis kastar er in i en
virvel av nöjen.
— Nöjen! — Dem tänker jag sannerligen inte på.
Jag skall arbeta, arbeta som en galning. Här hemma
förstår man inte, vad det vill säga. Det lär man sig
bara i Paris. Hela dagen skall jag sitta på ateljén
och överhuvudtaget inte se en människa!
— Men kan ni inte lika gärna göra det här?
— Nej, ty här saknas varje stimulans, här är det
omöjligt att få tag i en ordentlig modell, här finns
ingen ateljé, ingen luft, ingenting som duger. Ni sèr
ju själv, att jag inte har kunnat uträtta något, men
vänta bara, tills jag kommer hem igen.
Anna hade en stund koketterat med en helt ung
löjtnant, en liten vacker figur, nyss kommen från
kadettskolan. Han hade ännu det överdrivet hövliga
ka-dettsättet, ledsagade varje ord med en stel bugning,
slog ihop klackarna och lade händerna på revärerna.
Efter ett par minuters förlopp hade den vackra
värdinnan så fullständigt förvridit huvudet på honom, att
han var röd i ansiktet som en tomat och knappt kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
