- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
119

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

far gjorde stora ögon, kan ni nog förstå. Han tyckte
självfallet, att det var förfärligt, att någon vågade
tala i den tonen om så höga män. Men Horstmanns tal
blev allt vildare. Han hade telegraferat till själve
Bismarck, att denne skulle hjälpa honom, och till sist tog
han min gamle major under armen och meddelade
honom med hemlighetsfull min, att Bismarck per
telegram hade svarat honom: "Rätt skall vara rätt.
Ministern kommer att entledigas." Då gick det upp ett
ljus för pappa. Han sade ja och amen till allt dravel,
ingenjören dukade upp, och då han slutligen slapp
ifrån honom, gick han genast upp till sanitetsrådet
Zimmer och bad honom hålla ett öga på Horstmann,
emedan denne med all säkerhet inte var riktigt klar
i knoppen.

I detta ögonblick öppnades skjutdörrarna in till
matsalen, och sällskapet begav sig in till kvällsbordet.

— Jag tror sannerligen, de skola äta nu! utbrast
kompositören uppbragt. Då må tusan veta, när det
skall musiceras! överhuvudtaget måste jag säga, att
jag finner det högst opassande att ställa till med en
bjudning, då man har en galen man i huset!

— Är ingenjör Horstmann då hemma?

— Här? Bland sällskapet? Nej, dét fattas bara!
Då skulle det allt bli fart i gästerna! Gud vete för
resten, var hon har stoppat undan honom. Många
gånger, då jag kommit här förbi, har jag sett honom stå i
ett fönster i andra våningen. Han tittar ut, hu, med
en min, som kunde komma en att tro, att han håller pä
att söka ut det träd, i vilket han skall hänga sig.

— Det är förskräckligt! mumlade Fernow.
Olycklig man! Men jag tycker dock, att det är mest synd
om hustrun och den unga dottern!

— Hustrun! Tror ni verkligen, att hon är så
bedrövad? Ni skall få se, att hon ställer till med lika
många bjudningar nu i vinter som någonsin förr!
Se bara, så hon skrattar och koketterar!

Just som Oberstadt sade detta, vände fru
Horstmann sig om, så att de kunde se det strålande leende,
med vilket hon hugnade Holleder. Nu märkte hon de
båda gästerna, som suttit i det halvmörka rummet,
och hon svävade strax hört till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free