Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Varför sitta herrarna här i skymundan? Väll
ni inte komma och dricka ett glas vin?
Därpå vände hon sig till Oberstadt:
— Nu låter jag tända ljusen. Få vi hoppas, att ni
spelar något för oss? Herr Holleder har talat med
så mycken hänförelse om er sonat.
— Jag har redan länge stått till fruns disposition.
— Ja, javisst! sade hon hastigt, i det hon gav
honom den vänligaste blick. Men jag har med vilja
väntat litet, tills damerna hunnit prata litet med
varandra; vi äro ju Evas döttrar, och innan vi ha sysslat med
obetydligheter, är det svårt för oss att fästa våra
tankar vid något högre. Ni får ursäkta och förstå mig,
jag har verkligen handlat i ert eget intresse, bäste
herr Oberstadt!
Hon nickade och lät Holleder föra sig till bords.
— Storartat! viskade Oberstadt, i det han såg
efter henne. Vartenda ord vaf lögn. Hon struntar i
min sonat, bryr sig endast om dansmusik. Men hon
förstår att välja sina ord — och se bara på hennes
gång, henes rörelser! Man skulle kunna tro, att hon
var en helt ung flicka! Och så skall hon hela sitt liv
dragas med den tokige karlen däruppe. Man kan
egentligen inte förtänka henne, att hon roar sig en
smula på egen hand, eller hur?
Men i målarens känsliga själ fick medkänslan för
Horstmann överhanden, så att fruns skönhet inte
gjorde något intryck på honom. Han måste tanka på den
gamle mannen, som i mörkret stod och stirrade ut
genom fönstret på de avlövade träden, på honom, vilken
livets växlingar och sorger hade berövat allt, så att
han blott önskade sig dödens frid.
— Men vad gjorde de då med Horstmann, när han
kom hem?
— Åh, det är förresten det lustigaste i hela
historien, fortsatte Oberstadt, medan de långsamt vandrade
mot matsalen, litet efter det övriga sällskapet.
— Han satte sig genast ned och skrev en artikel
till Dusseldorfs Folkblad, en artikel med följande
rubrik: "Luringerbron och vem som byggt den". Tyvärr
fick jag aldrig läsa den, men den lär ha varit komplett
vansinnig. Ministern, överhet, arkitekter, ingenjörer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
