Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
klockan fem. Det sista dagsljuset föll in genom
fönstret, då han slog sig ned vid skrivbordet. Från en
väldig, pösande lunta papper tog han fram ett halvskrivet
ark, läste genom det, och i det han lutade sig foakåt,
tänkte han en stund, medan hans ansikte fick ett
krampaktigt, spänt uttryck, som röjde, hur svårt det
var för honom att reda och samla tankarna. Därpå
fattade han en penna, doppade den, men kastade den
åter ifrån sig, sedan han ett ögonblick hade stirrat på
det papper, som låg framför honom. Med huvudet
stött mot handen försjönk han i grubblerier, och nu
buro hans drag prägeln av trötthet och sorg. Han var
som en man, som med uppbjudande av sina sista
krafter nått genom bränningen men som i det ögonblick,
han sträcker ut handen efter den frälsande klippan,
ryckes tillbaka och sjunker i djupet av det brusande
havet.
I en ödesdiger stund hade hela hans tillvaros
konstitution störtat samman, nu satt han på tomten med
slappa händer och och förslöad själ, utan kraft, utan
lust att röra på sig för att ånyo resa sitt hus ur
ruinerna.
Ett bankaktiebolag hade gjort honom ett glänsande
erbjudande, om han ville övertaga ledningen av en
rumänsk järnvägsbyggnad, men han hade med två rader
avslagit anbudet. Han behövde inte förtjäna mera
pengar. Och en hög ställning i ett främmande land
lockade honom inte. Här i sitt fädernesland, i själva
sin hembygd, hade han strandat; det stora verk, åt
vilket han offrat sina bästa krafter, det hade ådragit
honom lidanden genom detta fruktansvärda skeppsbrott.
Luringer-bron var visserligen berömd över hela landet,
men byggmästarens namn var glömt, utplånat av
skändlig otacksamhet. Han hade blivit skamligt
bedragen på sin välförtjänta belöning genom deras
nedrighet och list, vilka borde ägnat honom tacksamhet
och hyllning! Det var detta slag, som fällt honom till
marken, det var denna kränkning, han ej kunde
glömma. Läkarna påstodo, att han var sinnessjuk. Och
de hade rätt. Den sista tidens händelser hade
verkligen förvirrat hans förstånd.
Efter festmiddagen den förfärliga dagen hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
