Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
uppförande var oklanderligt. Då han dessutom
erkände, att han insåg hur förnuftsvidriga hans yttranden
varit, blev han utskriven som frisk. Sedan dess hade
han levat i sitt hem som en man, vars verksamhet är
avslutad, vars viljekraft tagit slut. Kort tid efter
sin hemkomst sände han bud efter sin dotter Lotte,
men bekymrade sig lika litet om henne som om sin
hustru. På läkarens inrådan hade han från
sinnessjukhuset medfört en vårdare, vars slutna sätt väckt
hans tillit. Denne man höll hans arbetsrum och det
vid sidan om detta belägna rummet i ordning och
ledsagade honom under hans dagliga promenader.
Hustru och dotter träffade han egentligen blott vid
måltiderna, och det var blott sällan han riktade några trötta,
likgiltiga ord till dem. Han var till den grad en nolla
i sitt eget hus, att till och med tjänarna betraktade
honom som en främling och endast hörsammade de
befallningar, som gåvos av frun.
Dock var Horstmann varken blind, döv eller
känslolös. Den gamla harmen mot Anna och hennes släkt
levde ännu inom honom. Det var viljekraft han nu
saknade, men det behövdes bara en stöt, för att han
skulle resa sig upp och visa, att han ännu var vid liv
trots allt grubbel. Klockan på väggen hade nyss
slagit sex och Meves, sjukvårdaren, kom in i rummet.
Han var en cirka femtio års man, klädd i brun röck,
halvsmutsiga vita linnebyxor och filtskor. I handen
höll han en kort kritpipa, med vilken han ständigt
förpestade hela huset.
— Här är posten, mumlade han och gick bort till
skrivbordet. Det är väl så gott, att jag tänder
lampan.
Ingenjören nickade, öppnade breven, kastade en
flyktig blick på dem och lade dem bland sina övriga
papper.
— Det skall visst bli bqi på nedre botten, yttrade
sjukvårdaren.
— Vad står på?
— En massa främmande! Kökspigan tror, att det
åter skall börja gå muntert till här i huset.
— Har det kommit främmande till min hustru?
— Ja, en tjugo, trettio stycken. Hela förstugan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
