Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
full av ytterkläder. Det är väl inte gäster till
ingenjören. Jag anser, att vi må bäst av att ha ro.
Horstmann rusade upp och började gå fram och
tillbaka med mörk min. Hans gång var trött, huvudet
höll han litet framåtböjt som vore han van att se ner i
marken. Där var den enda synliga förändring denna
sommar medfört. Vad var nu detta? Ställde hans
hustru till bjudningar utan att fråga honom om lov?
Vågade hon ha främmande, medan han satt här allena.
— Det skall väl också dansas? frågade han Meves.
— Ja, det trodde kökspigan. När här kommer
främmande, brukar här gå muntert till, sade hon.
— Tag fram min frack.
— Tänker ingenjören verkligen gå ned? Månne
herrn verkligen kan må bra av att vara med om sådant
oväsen.
— Hörde ni inte, att jag sade, att ni skulle taga
fram min frack?
— Här är den. Och skor måste herrn också taga
på.
Han listade sig sakta ut och innan han kom ut
genom dörren hade han kritpipan i munnen. När han
kom tillbaka satt Horstmann i en stol och stirrade
själsfrånvarande in i lampskenet.
— Ni kan gå, Meves, sedan ni lagt fram mina
saker här pä sängen.
Medan Horstmann invärtes rasade över sin hustrus
fräckhet, hade han redan förlorat kraften att ingripa.
Först då han nåddes av ljudet av musik, rusade han
upp på nytt. En stund lyssnade han med knutna
nävar, medan förbannelser bröto fram mellan hans
sammanpressade läppar. Så tog han på sig frack och skor
och gick ned i salongen utan att knacka på.
Ett ögonblick ’blev han stående i dörren och lät
blicken glida över sällskapet. Alla gästerna tittade upp, då
dörren gick, några förändmde inte en min, men andra
sågo förvånade ut. Dehwitz rynkade pannan och
kastade en hotfull blick på husets herre. Nu såg
Horstmann, att hans dotter gjorde ett tecken till Anna,
som utan att ana något lyssnade till Oberstadts spel.
Då han upptäckte den förfäran, som i nästa ögonblick
avtecknade sig i henpes vackra ansikte, hankade hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
