Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
med varandra här. Vill du kanske meddela mig, att
du har för avsikt att betala, vad du är skyldig. Det
är det enda, som intresserar mig, vad dig beträffar.
Dehwitz gjorde en rörelse, som om han velat rusa
på Horstmann, men Alice klamrade sig fast vid hans
arm. Oswald skyndade sig att taga farväl, följd av
det övriga sällskapet.
Horstmann sade:
— Det gör mig ont att ha föranlett detta
uppträde. Men ni veta kanske, att jag varit sjuk och att
mitt nervsystem ännu icke är botat. Naturligtvis var
det taktlöst av mig att avbryta musiken, men det är
kanske lika taktlöst att ställa till bjudningar i en sjuk
mans hem. Jag ber er om ursäkt.
Han gjorde en lätt bugning för sällskapet. Hans
lugna ord och värdiga hållning imponerade på alla,
ingen fick det intrycket, att han här stod framför
en sinnessjuk man. Fru Oswald tryckte hjärtligt
hans hand och yttrade högt i en ton. vars
vänlighet ökade ordens elakhet:
— Det är verkligen vi, som äro skyldiga att be er
om ursäkt. Det var naturligtvis mycket taktlöst att
ställa till bjudning här, men vi äro bara gäster.
På hennes högmodiga ansikte lekte hennes mest
hånfulla leende, då hon såg på Anna, som blek och
skälvande stod vid sidan om sin man. Till Anna
yttrade hon endast:
— Farväl, fru Horstmann!
Hennes avskedsord blevo tecknet till omedelbart
uppbrott. Med bestörta miner och hastiga hälsningar
flydde gästerna. Snart voro ingenjören, fru Düsbach,
Anna, Alice och Lotte ensamma. Ett ögonblick
senare kom Dehwitz in efter att ha följt gästerna till
dörren.
Horstmann ställde sig framför sin hustru.
— Från i dag förbjuder jag dig att ställa till
bjudningar i huset utan att först ha inhämtat mitt
tillstånd! Förstår du?
Anna svarade i snäv ton:
— Tror du verkligen, att någon anständig
människa vill besöka oss efter detta uppträde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
