Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
reföll henne framtiden. Jungfrun kom tillbaka och
meddelade, att sovrummet var i ordning.
— Kom, sade Horstmann kort, det är sängdags.
IX.
Efter en fruktansvärd natt föll Anna äntligen i
sömn framåt morgonen. Det var då ännu alldeles
mörkt i rummet. Hennes man stod vid sängen och
skakade henne i armen.
— Stig upp!
Hon tände ljus. gned sömndrueket ögonen och
sade förskräckt:
— Vad är klockan?
— Sju.
— Åh, låt mig sova en timme till, mumlade hon,
jag är verkligen dödstrött.
— Nej, i dag har du mycket att göra. Nu skall det
dessutom vara slut med detta sovande till långt upp
på dagen.
Då hon blev liggande och med tanke på den
gräsliga gårdagen grubblade över, hur hon skulle bli fri från
denna förfärliga människa, kom han ånyo bort till
sängen och sade i hotande ton:
— Nå, blir det något av?
Då löd hon. Båda klädde sig utan att växla ett
ord. Hon var ännu endast halvklädd, då han
befallde :
— Gå och säg till, att kaffet sättes fram i ditt
rum.
Lotte, som alltid var tidigt på benen, kom in.
Tysta satte sig alla tre till bords. Det var kallt och
otrevligt i det halvmörka rummet, där jungfrun lagt in
i ugnen. De tre nervösa ansiktena vid det i hast
dukade frukostbordet passade endast dåligt till rummets
fina, eleganta dammöblemang. Anna hade
huvudvärk och var så nedslagen, att hon endast med möda
kunde återhålla tårarna.
Horstmann drack en kopp kaffe Och reste sig och
skrev ett brev, som Meves genast skulle bära till kap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
