Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
— På ett vis har du rätt. Vårt liv är ej sådant som
du efter mina löften kunnat vänta. Men jag anser,
att en hustru skall dela ont lika väl som gott med sin
man. Under de båda första åren har du till överdrift
njutit av sällskapslivets nöjen. Nu får du för min
skull finna dig i detta andra levnadssätt.
Inställsamt lade hon armarna om hans hals:
— Vad det är länge sedan jag kysste din breda
panna. Tycker du inte om mig längre?
— Jo, du är lika vacker som förr.
Med en våldsam kraftansträngning övervann hon
sitt hat och trots att hon kände avsky för sin man
kysste och smekte hon honom. Men han gjorde sig fri,
såg på klockan och sade:
— Gå nu i säng, annars kommer du inte upp i
ordentlig tid i morgon. Själv skall jag röka en cigarr.
Hans ansikte klarnade inte och det såg nästan ut,
som om han bakom hennes leenden och tårar upptäckt
hennes verkliga känslor. Hon gick förtvivlad till
sängs, nu visste hon ej längre något råd. Hon hade
förlorat tilliten till sin makt och fruktade Horstmann
som en bödel, i vars våld hon befann sig.
Vid denna tid var Lotte Annas enda umgänge. Till
en början hade hon ej tyckt om denna stora flicka,
som endast var elva år yngre än hon själv, och
därför behandlat henne ganska kyligt. Nu blev
styvdottern hennes tröst. Lotte höll av sin far, men hon
kunde ej förstå honom och kom honom ej heller nära, ty
han var lika sluten och kärlekslös mot henne som mot
andra, trots att hon den första tiden försökt vinna
honom. Efter hand blev hon lika rädd för honom som
husets övriga invånare, som knappast vågade tala, då
Horstmanns barska stämma hördes.
Av medfött begär efter kärlek drogs dottern helt
naturligt mot styvmodern, som från allra första början
bländat henne med sin skönhet och den glans och
prakt, som omgav henne. Senare ökades hennes
känslor med medlidande och hon skänkte Anna den
lidelsefulla kärlek, som upplagrats i hennes hjärta i
ensamheten hos den gamle morbrodern. Det var med den
innerligaste glädje hon hjälpte Anna, smickrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
