- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
145

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

henne och tröstade henne. Så långt hon förmådde,
sparade hon styvmodern från att utföra tråkigt
arbete. Hon stoppade strumpor åt henne, lagade kläder
och dammtorkade. Anna hade blivit ovan vid att
själv sätta upp sitt hår. Lotte var varje morgon
hennes kammarjungfru och friserade henne. Hon
tröttnade aldrig på att reda ut och borsta de tunga,
präktiga lockarna, vilka voro mjuka som silke.

Då fastlagen kom och tidningarna vimlade av
berättelser om fester, maskeradbaler och
teaterföreställningar, greps Anna så våldsamt av sin längtan efter sitt
forna liv, att hon glömde all försiktighet. Hon
listade sig ut i all hemlighet och kom till systern alldeles
upplöst av ångest och förtvivlan.

Herr och fru Dehwitz sutto just vid kaffebordet
med sina tre pojkar. Man blev mera bestört än glad
över Annas besök. Den första frågan var, vad
Horstmann väl skulle säga.

— Det är mig likgiltigt, sade Anna. Jag ser helst
att han spricker av raseri.

— Om han bara inte hittar på att kräva sina
pengar tillbaka, inföll Alice.

Anna gjorde en otålig gest.

— Han har inte märkt, att jag gått ut. Jag kan
inte längre uthärda det här livet. Någonting måstn
ske! Jag kan inte låta begrava mig levande!
Fortsätter det här länge, rymmer jag min väg!

— Bästa svägerska, försök att vara lugn, sade
kaptenen. Först måste man se till, att man icke företager
förtvivlade åtgärder, som man senare får ångra bit"
tert. Det enklaste vore förstås en skilsmässa, men
vilka klagomål kan du anföra mot din man?

— Han är en simpel, obildad person, som behandlar
mig som en tjänsteflicka, han är en avskyvärd
girig-buk, som ställer till väsen för några ören, en
outhärdlig spion, som lurar och lyssnar vid dörrarna.

— Allt det där har ingenting att betyda inför
rätta, förklarade Dehwitz. Du måste ha andra
skilsmässoanledningar för att de skola godtagas. Har han
varit dig otrogen?

Anna brast ut i ett hånskratt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free