- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
148

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

— Se där, jag fick ändå mina pengar. Man skall
bara pressa folk ordentligt.

Efter hand blev Horstmann mindre sträng och
plågade inte sin hustru så mycket. Men nu gjorde hon
ej heller längre några upprorsförsök.

Då våren kom tänkte Anna ofta på Bert. Vad tog
han sig väl för nu? Hon mindes den stund, då hon
bjöd honom sin kärlek och han avvisade henne. Ack,
hur kunde han dock ha hjärta till det. All annan
olycka hade varit bättre än den hopplösa ängslan,
som nu pinade och plågade henne.

Då sommaren kom, blev fru Horstmann sjuk av dem
instängda, enformiga tillvaron, som så föga passade
för hennes natur. Horstmann reste då med henne till
en badort på en liten ö i Nordsjön, där de tillbringade
fyra veckor i ett mycket anspråkslöst pensionat. Vid
denna tid försiggick hastigt en förändring med
hunne. Hon blev fet och hennes ansikte fick en vulgär
prägel, hon såg nästan alltid missnöjd ut. Hon, sora
tidigare varit så stolt över att se något yngre ut än
hon var, förlorade nu all ungdomens behag och
spiin-stighet. Över ett år hade nu gått, sedan Horstmann
sagt ett vänligt ord till sin hustru och svalget mellan
de båda makarna blev med varje dag djupare och
bredare.

X.

En dag i januari begav sig Anna till sin mor, fru
Düsbach, som låg sjuk. Hon sade till modern:

— Jag måste upp och se om dig, lilla mamma! Du
vet, att Horstmann förbjudit det, men jag kan inte
uthärda längre.

— Vad vill du mig?

— Vad skulle jag väl vilja. Jag vill se, hur du har
det! Du anar inte, hur ofta jag smugit kring huset
här, men jag vågade inte gå in. Du vet ju själv, hur
fruktansvärd Horstmann kan vara.

— Ja, det är visst och sant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free