Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
med prästen, sedan följer menigheten nog efter.
— Meves har befallning att säga, att jag inte är
hemma, då någon frågar efter mig.
— Får jag fråga, vem är Meves.
— Han är min värste fiende och Horstmann
tillgiven med liv och själ.
— Kom nu bara inte med sådant dumt prat. Med
litet mutor kan du genast göra den figuren till din
vän! Medan jag bodde hos dig, såg jag, att han
rökte din mans cigarrer. Det slagets folk kan man lätt
vinna. Säg honom bara, att om du fick råda, så
skulle han få dubbelt så hög lön, så skall du få se,
att han vänder kappan efter vinden. Huvudsaken är,
att du förändrar ditt levnadssätt. Du måste motsäga
din man vid varje tillfälle. När han säger svart,
skall du säga vitt. Du skall göra det direkt
motsatta till vad han befaller. Så skall han nog få ge vika,
men det kommer senare. Men först och främst måste
jag flytta hem till er.
— När tänker du sätta din plan i verket?
— På övermorgon reser Dehwitz till Wiesbaden,
sade den gamla frun sedan hon tänkt efter. Han
skall besöka den vinfirma, vars agent han är. Jag
skall övertala Alice att följa med honom. När hon
hör, att jag har för avsikt att flytta till dig, gör hon
det strax. På eftermiddagen eller nästa morgon
sänder jag jungfrun bort till dig med det beskedet, att
jag är sjuk. Då låter din man dig nog gå dit. Då
du kommer tillbaka hem, säger du, att jag ligger för
döden. Du kan inte uthärda, att jag skall dö bland
främlingar och måste därför genast flytta mig hem
till dig.
— Ja, men tror du, han vill taga emot dig ändå?
— Om du inte kan driva genom, att din
dödssjuka mor får vård i ditt hem, är du en så dum och
onyttig varelse, att du inte förtjänar att man räddar dig
från ett öde, som du ärligt förtjänat.
Anna gick bort från modern, full av respekt för
den gamlas hänsynslöshet och listighet, och hyste ock
ett svagt hopp om bättre tider för sig själv.
Två dagar senare, då Horstmann satt med hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
