Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
— Varmed kan jag stå pastorn till tjänst, frågade
Horstmann.
— Er fru önskade —
— Om ni kommer för att tala om begravningen, ärr
det mig alldeles likgiltigt, när och hur hon kommer i
jorden. Vad kostnaderna angår bör ni vända er till
kapten Dehwitz. Jag vill inte ha något som helst att
göra med den saken.
— Er fru svärmor har ännu icke stridit slut. Hon
är ännu i livet.
— Är hon inte död? Vad tusan vill ni mig då?
— Er fru har anmodat mig att tala med er. Hon
meddelade mig, att det varit litet oenighet mellan er
och fru Düsbach. Vill ni inför dödens ansikte
glömma en jordisk strid och räcka den sjuka handen till
försoning?
Horstmann stack båda händerna i fickorna.
— Räcka henne handen! Det är galet nog, att jag
skall ha henne här i huset och jag hoppas —
— Den sjuka önskar innerligt att bli försonad med
er. Hon är redo att förlåta och glömma allt, ni
förbrutit mot henne.
Horstmann blev nu rasande:
— Vad har jag förbrutit? Bäste herr pastor!
Detta fruntimmer är skyldigt mig 20,000 mark! För tre
år sedan, då jag gifte mig med hennes dotter, var hon
på vippen att göra konkurs. Jag trodde, att jag kom
in i en burgen familj, och i stället var det folk, som ej
ägde skjortor på kroppen. Det har denna ljusets ängel
visst glömt att meddela er.
Prästen stod ett ögonblick som fallen från skyarna,
en sådan cynism hade han ej trott möjlig. Utan att
säga ett ord mera räckte han Horstmann handen och
då denne låtsades ej se den, lämnade han rummet i
stum förargelse.
I trappan mötte han geheimerådet Zimmer, som
just kom från den sjuka, vilken han funnit frisk och
feberfri. Fjorton dagar senare var fru Düsbach så
kry, att hon kunde vara uppe. Hon satt för det mesta
i en korgstol vid fönstret med sin hund i knäet. Hon
mottog många besök. Förutom läkaren kom pastor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
