Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Eierland flera gånger i veckan. Alice besökte henne
också och tog stundom med sig sin man. På det viset
blev sjukrummet en samlingsplats för Horstmanns
fiender, som icke drogo sig för att baktala honom och
smida planer mot honom.
Fru Düsbach bemödade sig att också draga över
Meves på sin sida. Hon gav honom drickspengar, och
lyckades senare lista ut, att han för egen räkning
bortförde havre från stallet för att sälja den. Därmed
hade hon ett övertag gent emot honom.
Fru Düsbach rådde Anna att alltid sätta hårt mot
hårt. Horstmann borde retas, så att han brusade upp
som ett vilt djur. Ju högre han skrek, desto bättre,
helst borde folk kunna höra det ut på gatan, så att
folk fick reda på, hur galen han var. Anna lovade att
följa hennes råd. Men hon kunde ej i en hast göra sig
fri från den respekt för mannen hon nu hyst i två år.
Modern var både arg och olycklig över hennes
slapphet.
En dag kom Alice Dehwitz och meddelade, att Bert
hade för avsikt att avlägga ett besök hos Anna. Av
försiktighetsskäl skulle de träffas på fru Düsbachs
rum. Hela natten före den fastställda dagen låg Anna
vaken i den största spänning. Glädje, ångest och hopp
stredo i hennes själ. Hela eftermiddagen stod hon
omväxlande framför spegeln och vid fönstret, trots att
hon själv skämdes över dylik barnslighet. Då
Holle-der äntligen kom, uppträdde han som om han inte
varit borta i mer än fjorton dagars tid och som om ej det
ringaste inträffat sedan de sågos sist. Det varade ej
länge, innan Annas hela förlägenhet var som
bortblåst.
För Holleder var det högst obehagligt att
konstatera den förändring Anna genomgått. Dessa två år
hade gjort henne till en annan människa och hon kunde
knappt kallas vacker längre. Han konstaterade, att
han ingenting gått miste om genom att avstå från
henne. Nu hade han ånyo kniven på strupen, hans arv
var bortslösat och han måste, som han sade, söka
finna en lugn vrå.
Anna såg på honom med glödande blickar och tyckte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
