Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Horstmann hade gjort den iakttagelsen, att Anna
allt oftare numera gick ut i staden utan att taga med
sig Lotte. Detta väckte hans svartsjuka och denna
riktade sig mot Holleder. Efter ett uppträde mellan
de äkta makarna fann Horstmann en kväll Annas säng
tom i sovrummet. På nattduksbordet låg en lapp med
orden: "Jag sover i mammas rum. Anna."
Horstmann gick till sängs, men somnade ej in ordentligt.
Då han legat i ett slags dvala en halv timmas tid,
hörde han något väsen på nedre botten. Hade verkligen
en dörr knarrat eller var det bara en inbillning?
Skulle hans öron ha bedragit honom? Nej, en person hade
kommit in i huset. Kunde det vara inbrottstjuvar
eller hade någon listat sig in till Anna?
Utan att förhasta sig, klädde han på sig, tog fram
en revolver och gick med ett ljus i handen till det rum,
där hans hustru sov.
— Öppna!
Då ingen svarade, slog han med knytnäven på
dörren och upprepade:.
— Öppna, öppna!
Han hörde Anna skrika till, men hon svarade icke
och dörren öppnades ej. Han sökte få upp den, men
enär den var reglad inifrån lyckades detta ej. Nu
började han bearbeta dörren med sparkar, som dånade
genom hela huset som kanonskott. Omsider gick
dörren upp. Horstmann kom in och kastade sig genast på
golvet för att titta under sängen, rusade in i ett
närgränsande rum och vände upp och ned på allt. Den
han sökte kunde omöjligen vara här, ty då måste han
ha upptäckt honom, enär båda rummen blott hade en
gemensam utgång till korridoren.
För att icke underlåta något slog han upp ett
fönster och stirrade ut i trädgården, men inga fotspår
visade, att någon avlägsnat sig genom fönstren. Utan
att bry sig om Anna, skyndade han upp att väcka
Meves. De skyndade till ytterdörren och låste upp den.
Fotspår ledde alldeles tydligt upp för de tre
trappstegen.
— För en timme sedan voro inte dessa fotspår där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
