- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
169

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

stod och väntade på henne. Hon kände hans
handtryckning, hans kyss, kände hur hon skälvde av rörelse
i hans armar — och ett elakt leende, ett leende skarpt
som en kniv, gick över hennes läppar. Ur sin kärlek
öste hon nytt hat.

— Har du slutat?

Han nickade.

— Du inser alltså, att du är sjuk. Det gläder mig,
och jag råder dig att draga dig tillbaka till en anstalt,
clär du kanske kan få mångt och mycket klart för dig,
ty din sjukdom är sannerligen din enda ursäkt.

— För vad?

— För allt möjligt.

Hon rusade upp och med ett hånskratt fortsatte
hon:

—- Men om du tror att jag utan vidare, endast för
att göra dig till viljes, packar min koffert och lämnar
huset, så misstar du dig sannerligen!

Horstmann var ännu lugn ock frågade:

— Men varför inte?

— Och mor? Vad skulle det bli av henne?

—• Jag har inte med din mor att skaffa.

— Fy, du borde skämmas, ropade Anna och knyckte
på nacken. Du vore väl i stånd att kasta den gamla
dödssjuka kvinnan på gatan. Du har inte något
samvete. Du är så misstrogen, därför att du själv har
dåligt samvete.

— Jag — !

Hsn gick -bort till skrivbordet och tog en bunt,
gulnade och sjaskiga tidningar.

—- Varför sitter du ständigt och hänger över de
gamla berättelserna om den där järnvägsolyckan. De
där tidningarna äro formligen din huspoetilla. Det
är det, som plågar dig! Och om natten ligger du och
talar om de vämjeligaste saker. Ack, vad skulle du
ej vilja ge, om jag befriade dig från de
samvetskvalen. Men varför skulle jag göra mig det besväret!

— Tig stilla, kvinna, tig stilla! ropade han.

— Varför skulle jag ha medlidande med dig. Du
har ju bestulit mig på min livslycka. Du har förstört
min ungdom för mig! Du har ljugit för mig och
bedragit mig. Du lovade mig nöjen, rikedom och ett
Vansinnig eller icke? 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free