Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
gusti reste Anna till Schereningen med sin syster, dit
också Bert anlände.
Den gamla inrättade sig helt hemtrevligt i
Horstmanns arbetsrum. Ingen fick störa henne. På soffan
höll hennes hund Polly till och låg och blinkade
sömnigt med sina rinnande, utstående ögon samt luktad»
så illa, att rummet mest liknade en vanskött
hundkoja.
På Horstmanns plats vid skrivbordet satt den gamla
och krökte sin kattrygg, medan hon tuggade på
naglarna och grubblade över sina spekulationer. Tanken
på den förmögenhet hon förskaffat sig genom att
förfalska Horstmanns namn och använda Annas höll på
att göra henne halvgalen. Hon kastade sig i
dumdristiga spekulationer och gav varje dag sin bankir nya
order. Vidskeplig som alla spelare övervägde hon
icke utsikterna till vinst eller förlust utan rådfrågade
kortleken. Ofta gick det annorlunda än korten
förutsagt och då måste förstås än större summor riskeras
för att täcka den gjorda förlusten. Hon brydde sig
inte ett dugg om Horstmann. Hennes dotter hade
visserligen skrivit till honom någon gång men det
hade alltid varit efter moderns diktamen.
Med Meves stod den gamla damen i livlig
brevväxling. Tack vare dennes omsorger gick allt efter den
gamla fruns önskan. Horstmann befann sig i en
sorgbunden ställning, satt för det mesta stilla och stirrade
rakt framför sig och tänkte aldrig på att fly.
I slutet av september kom Anna hem från badorten.
Hon blev nu med varje dag alltmera slësaktig.
Hennes resa hade kostat mycket pengar, ty de hade
uppträtt med pomp och ståt. Hon hade även betalt för
sin syster och hennes pojkar samt likaledes för Bert.
Annas syster talade vid alla tillfällen om hennes
oerhörda förmögenhet. Det hette: "Ja, du har råd,
du. Vad behöver du bry dig om lumpna tusen mark,
du, som är så rik." Och samtidigt jämrade hon sig
över sitt och de sinas egen ekonomiska ställning.
Dehwitz var en jämmerlig affärsman. Som före detta
officer ansåg han sig dock böra uppträda med en viss
flotthet, varför han aldrig fick så mycket över som
sina mera sparsamma kolleger. Dylika förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
