- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
178

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

Anna sorgset. För mig får du gärna spekulera. Det
är ju nästan din enda glädje här i livet. Men du
har haft motgång nog i dina spekulationer. Du har
visst inte den rätta skickligheten.

Tig stilla, hör du! Nu håller jag på med något,
som måste lyckas. Du får inte störa mig i mina
beräkningar.

— Jag går själv med affärsfunderingar, sade
Anna. Jag har för avsikt att låna Bert 100,000 mark
på fem år för att han skall kunna starta som arkitekt.

Lamslagen stirrade den gamla på dottern, som om
hon trodde, att denna förlorat förståndet.

— Vad är det du säger!

— Jag är trött på att se Bert gå här och spilla
sin stora begåvning på att ingenting göra. Om han
bara ville hugga i, kunde han bli någonting stort.
Nu skall jag hjälpa honom i väg. Jag lånar honom
de nödvändiga pengarna för att han skall kunna ingå
kompanjonskap med en av sina bekanta, en utmärkt
affärsman. De skola tillsammans bygga hus i Ögatan,
där tomterna äro billiga och läget vackert. Det är
enligt min mening en präktig plan.

— Anna, mitt kära barn, hur kan du tänka på
något sådant. Den slöe pojken har aldrig orkat lägga
två strån i kors. Han är ju det personifierade
dagdriveriet. Att bygga i ögatan! Herre Gud! Vet
du då inte, att grundvattnet varenda vinter stiger upp
i husen där? Men mitt kära, älskade barn, 100,000
mark är ju en förmögenhet. Det är en förlust, som
ej blir lätt att ersätta.

— Nå, än se’n då, svarade Anna häftigt och
vresigt. Jag har väl själv lov att spekulera med mina
egna pengar! Du kastar ju ut dem som agnar för
vinden.

— Som agnar för vinden! Du är alldeles galen,
barn!

— Sliddersladder. Jag är mycket förnuftig, jag
vet, vad jag gör. Nu tala vi inte mer om den saken.
Mitt beslut står fast.

Den gamla pressade fram ett par tårar ur de
röd-kantade ögonen och kysste Annas hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free