- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
185

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

mogenhet, det bör ni väl kunna begripa, sade
myndighetspersonen.

Horstmann hade plötsligt vaknat upp ur den slöa
sorgbundenhet, som dittills utmärkt honom. Han
hade förlorat all besinning. Han tänkte endast på den
orätt han nu led. Och det gick nu upp för honom,
att det hela var resultatet av en finurligt uttänkt
plan. Man hade drivit honom till raseri endast för
att bli honom kvitt. Hans fiender hade brännmärkt
honom som vansinnig blott för att få fria händer.
Nu regerade de i hans hus. Nu triumferade de, ty
de hade nått sitt mål. De voro herrar över hans
egendom! Han hade intet, han var inspärrad oeh
berövad alla mänskliga rättigheter, medan de levde
till i hans hem, bortslösade hans pengar och hånade
honom i hans vanmakt! Han hade endast en önskan,
ett begär: att få rusa in bland dessa rövare, glädja
sig åt deras skräckslagna miner och därpå döda dem
som man dödar avskyvärda skadedjur.

Anstaltens direktör, doktor Häusser hade
tillkallats. En prägel av trötthet och sorgbundenhet
vilade över denne man, som endast ur sin starka
pliktkänsla erhöll kraft att fortsätta med ett arbete, som
i grund och botten var honom en plåga. Horstmann
begärde i häftig ton att få lämna anstalten.

— Först måste ni sannerligen bli en smula
förnuftigare, svarade läkaren i lugnande ton.

Som träffad av ett slag rusade Horstmann bort mot
läkaren och väste:

— Var bara själv förnuftig! Vad är det ni vågar
säga till mig, ni åsna!

I sitt raseri slog han knytnävarna mot varandra.
Trots patientens hotande hållning ändrade
överläkaren icke en min utan sade till underläkaren:

— Låt honom få en kall avrivning, det nyttar inte
att tala förnuft med honom.

Dessa ord berövade Horstmann den sista resten av
hans självbehärskning, han vrålade och skrek samt
rusade mot dörren för att komma ut. Underläkaren
ställde sig i vägen för honom, medan direktöx-en
ringde. Ett par sjukvårdare anlände »ch med deras hjälp

Vansinnig eller icke? 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free