- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
190

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

avlägga besök hös fru Oswald. Hon plågades av alla
svartsjukans kval, men när han på nytt visade sig
hos henne, tog hon honom sådan han var. Hon
frågade icke, om han var henne otrogen eller förde ett
ovärdigt liv. Var han bara i hennes närhet fann
hon sig i allt!

Direktör Häussers brev verkade som en bomb. Den
gamla frun ansåg, att Anna obetingat borde resa,
eljest skulle man beskylla henne för kärlekslöshet
mot mannen. Men dottern svarade:

— För min skull får Gustaf gärna komma hem.
Mot det är ingenting att göra. Men resa dit gör jag
aldrig.

Fru Düsbach bad emellertid Holleder att använda
sitt inflytande på Anna. Bert lovade att följa med
henne till Romannshausen och då var hon med om
att avlägga besöket. Tanken på att i hela två dagar
få vara tillsammans med Bert utan att plågas av
Lottes misstänksamma blickar kom henne nästan att
glömma resans ändamål.

På kvällen den ena dagen anlände de alltså till
Bonn, där de övernattade och nästa dag gingo de
ombord på en flodångare. Det var en härlig resa
och Anna satt och betraktade Bert med förälskade
ögon. Då de anlände till Romannshausen väcktes
dock Anna ur sina drömmar och sade till Bert, som
försiktigt ville hålla sig i skymundan:

— Ack, ge mig din arm. Jag är så ängslig att jag
redan nu har lust att vända om.

— Sådant prat, svarade han, om två timmar är det
hela över. För resten ser du ut som en sannskyldig
avbild av ångesten.

Efter en halvtimmes åktur anlände Anna till
anstalten. Underläkaren tog emot henne och blev
alldeles betagen av Annas skönhet och finhet. Det
märkte hon och kände ångesten lätta en smula.

Så kom överläkaren och betraktade Anna med sin
genomträngande blick, vilket vållade henne ny
ängslan.

— Herr Horstmann har på sista tiden blivit
mycket lugnare, sade överläkaren. Han förstår, att han
varit sjuk och medger att han haft hallucinationer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free