- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
195

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter en paus sade Horstmann:

— Jag börjar nu tro, att jag ofta pinat och plågat
mig till ingen nytta och utan anledning!

— Det kan du vara säker på! svarade Anna med
dämpad, kärleksfull röst. Hon visste inte, vad hon
skulle göra och säga för att mildra hans sorg.

— Men nu skall det vara slut med det. Också jag
har blivit en ny människa. Vi två skola börja ett
nytt liv.

Direktören väntade ännu en kvart, innan han
störde dem.

— Nå, vad tycker frun om sin man. Är ni nöjd
med hans tillstånd?

Innan Anna hunnit hitta på någon ny lögn, frågade
Horstmann i otålig ton, när han kunde få resa hem.

— Det skall inte dröja länge, men ni måste ha
tålamod ännu någon tid.

— Men jag ville gärna veta, när ni tror, att ni
kan utskriva mig?

—• Det kan jag inte säga med bestämdhet. Under
tiden ville jag glädja er med er frus besök.

— Men min fru skall ju resa bort igen strax.

— Det visste ni ju på förhand. Ni hade fått löfte
att vara tillsammans med er fru i en halvtimme och
nu har ni talat med henne i över en timme.

—• Nästa gång skall jag stanna här längre, sade
Anna med ett svagt leende.

— Ja, du måste komma igen snart. Eljest kunde
det hända, att jag kommer och överraskar dig hemma
i Düsseldorf.

Anna bröt upp och Horstmann följde henne till
porten. Han ville ej släppa henne, utan hon måste
nästan slita sig lös. Han blev stående tills en tjock
dammsky dolde den bortrullande vagnen för hans
blickar.

I Romannshausen träffade Anna på ett hotell Bert,
som redan i ett enskilt rum beställt middag och
väntade på henne vid det dukade bordet.

— Det var en ryslig tid du varit borta, sade han.
Jag har nästan svultit ihjäl.

Medan hon under tystnad åt soppan, såg han på
henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free