Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
att uppåtstigande stjärnor vid konstnärsfesterna
överglänste henne.
Anna kunde inte sova ordentligt. Hon vände sig
först till etatsrådet Zimmer, som rådde henne att gå
tidigt till sängs, även om hon inte kunde sova. Hon
gick därefter till en yngre kvinnlig läkare, som gav
henne ett recept på morfin, samtidigt som hon tog
det löftet av henne, att hon endast i nödfall skulle
bruka detta medel, som kunde få elaka följder genom
alltför stort bruk. Men efterhand vande sig Anna
vid denna bedövning och började snart använda alla
möjliga knep för att skaffa sig morfin. På följderna
gitte hon inte tänka, hon hade alldeles upphört att
bekymra sig om morgondagen.
I hemmet gick allt som det kunde och ville. Anna
blev bestulen och bedragen på alla sätt. Otaliga
räkningar översvämmade hennes skrivbord och stundom
saknade hon nödiga kontanter för de dagliga
utgifterna.
När Dehwitz kom någon gång, gick han nervöst
omkring på inspektion, trätte med tjänarna, rasade
för någon obetydlighet och skällde på det
fruntimmersregemente, som lät allt gå bäst det ville. På
den senare tiden hade han ofta meddelat sin
svär-mor och svägerska, att han hade obehag från
myndigheternas sida med anledning av det sätt, på
vilket Horstmanns förmögenhet förvaltades. Med stor
möda räknade han då igenom böckerna utan att
lyckas komma till klarhet beträffande de rätt stora
summor, som voro och förblevo försvunna.
Den enda som visste råd vid sådana tillfällen var
den gamla frun. Hon tog med sig alla dokument
och papper in på sitt rum och gjorde det hela så
obegripligt att även den mest skarpögde domare
måste giva tappt. Men Dehwitz, som icke hade sin
svärmors kallblodiga fräckhet, blev ofta ängslig över
detta. Upprepade gånger kom det till häftiga
uppträden mellan de båda. Endast i en enda punkt voro
de eniga. Varje gång Anna begärde pengar,
överhopade de henne med förebråelser. Anna brydde sig
emellertid inte om deras prat. Hon köpte helt enkelt,
vad hon önskade och lät skriva upp det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
