Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
nit som morfinruset och det återstod den brutale, kalle
egoisten, som icke hade en ädel tanke, inte var i stånd
till en varm känsla. Han var så alldaglig, så tarvlig.
Hon jämförde Holleder med Horstmann. Hon
förstod, varför hon aldrig kunnat bli lycklig med denne,
men insåg också, att det alltid funnits något storslaget
hos honom. Ofta då han förklarat sina planer för
henne, hade hon smittats av hans entusiasm. Han hade
fått henne att le, hon hade varit stolt över honom och
hans kraftiga natur hade tillfredsställt hennes
sinnlighet.
— Jag tror verkligen, att jag älskat honom, tänkte
hon, jag höll av honom och skulle kanske ha funnit
lyckan vid hans arm, om jag blott varit litet klokare. Nej,
inte klokare, men bättre och kärleksfullare mot honom.
I olyckans tid borde jag ha stått honom bi, men i
stället för att hjälpa honom, svek jag honom och förspillde
mitt liv!
Lotte hade en tid varit djupt olycklig. Hon hade av
doktor Zimmer fått reda på, att läkarna trodde, att
hennes far i en hallucination sett sin fru tillsammans
med Holleder på båten. Men själv visste hon, att
Holleder varit med på färden och kände helt hans
förhållande till Anna. Hon drog den slutsatsen, att hennes
far var frisk och orättfärdigt hölls inspärrad av
Anna och hennes familj. Denna tanke gav flickan
ingen ro, hon beslöt att söka rädda sin far. Under
uppgift, att hon skulle besöka sin mormor, som var sjuk,
reste hon i stället till Romannshausen. Dit anlände
även efter några dagar en ung konstnär, Klaus Fernow,
som hon lärt känna på en målarateljé i Düsseldorf och i
hemlighet var förlovad med. Med tillhjälp av en
sjukvårdare lyckades Horstmann fly från anstalten.
Lotte väntade honom med en vagn. Hans böjda gestalt
gjorde ett pinsamt intryck på Lotte och hon kunde
aldrig glömma hans förgrämda ansikte, vilket var liksom
förstenat av sorg. Med tåg fortsatte de till Köln och
därifrån till Düsseldorf, dit Horstmann anlände mitt
i den glada karnevalstiden. Han gick in och köpte en
revolver och begav sig därefter i riktning mot sitt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
