Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
— Så kort efter mannens död, hörde hon sin syster
säga. — Förlovningen kan då alldeles inte var
ekla-terad. — Det vänta de väl med någon tid ännu, men
den är ett faktum. — Det kommer att intressera min
syster.
Anna vände sig om.
— Vem har förlovat sig?
— Herr Holleder och fru Oswald.
Anna hade en känsla, som om man kört en kniv i
bröstet på henne.
Nästa dag behöll Anna morgondräkten på. Trött
och förstörd, icke minst av den myckna champagnen,
släpade hon sig från soffan till en stol, därifrån till
fönstret och så bort till vrån vid kakelugnen. Det
susade ständigt för öronen på henne, händerna brände
som i feber och hon plågades av en stickande smärta i
bröstet. Och ändå var hon egentligen inte mera
olycklig än innan hon hört talas om Berts förlovning. Hon
hade bara fått sitt elände mera klart för sig. Hon
hade för länge sedan upphört att rå om den man, som nu
gått förlorad för henne.
— Varför grämer jag mig egentligen mera i dag än
i går, tänkte hon. Honom hade jag ju för länge sedan
genomskådat. Jag visste, att han skulle vända mig
ryggen den dag, då det passade honom. För honom
var jag endast en bland de många. Det visste jag
förut. Det band, som redan lossnat, har nu blivit
sönderrivet och det är bäst så. Jag är fri. Jag önskar, att
jag kunde jaga alla bort ifrån mig och sitta här ensam
i en vrå. Jag är trött på människor, trött på
tillvaron,
Sorgmodigt stödde hon huvudet mot handen.
— Det är underligt, att allt vad jag fordom
föraktade, nu förefaller mig som det enda nödvändiga.
Sinnesro, harmlös belåtenhet, såaan den förekommer hos
enkla människor. Det som man plägar kalla ett gott
samvete —. Jag har levat mitt liv felaktigt. Men hur
skall jag nu bära mig åt för att göra allt gott igen?
Hon grubblade ännu en stund, men kom så till den
slutsatsen, att det ej fanns något att göra. Framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
