- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
208

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

da gäster. Sälen var fylld till trängsel. Stämningen
blev efter hand muntrare. Snart visade sig också
Bert. Han var klädd i frack och hade en bred mörk
halsduk men var varken maskerad eller sminkad.
Han kastade en övermodig blick på sällskapet och
nickade åt Anna. Hon satt i en soffa och var trött
på hela den karnevalslustighet, som utvecklades. En
enda blick på Bert hade övertygat henne om, att han
kom som en främling, vilken avbrutit all närmare
bekantskap med henne. Anna slöt ögonen och var
nära att svimma. Hon skämdes över den vilda
maskeraden, hon önskade, att alla de stojande
människorna varit tusen mil därifrån. Hon längtade efter
att få taga av sig sin egen skrikande kostym. Hon
gick bort till Bert.

— Står något på? frågade han.

— Nej, varför det?

— Därför att du skrev, att jag skulle komma.

— Jag längtade efter dig, du har inte visat dig
här på så länge.

— Du vet väl varför jag inte kommit. Folk
pratar så mycket om oss.

— Åh, låt dem bara prata. Följ med, jag längtar
efter ett förnuftigt samtal.

— Omöjligt. I afton skall jag–

— Du skall på bal i Konsertpalatset. Var det
det du ville säga.

— Nej, jag är bortbjuden.

— Vart skall du hän?

— Till fru Oswald.

— Jaså, sade Anna. Hon såg stjärnor för
ögonen och benen darrade under henne.

— Har du något emot det?

— Nej, gå du, eftersom du är förlovad med henne.

— Kom inte med den där dumma historien.

— Det är kanske inte så dumt, mumlade hon, jag
önskar dig i alla fall lycka till.

— Han vände sig för att gå bort. Men hon grep
honom i rockärmen.

— Svara mig, Bert. Säg bara, om det är sant
eller inte. Jag måste veta sanningen och skall ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free