- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
212

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

med poliskommissarien, som lovat låta bevaka
Horstmann, tills det kom svar på ett telegram, som genast
avsänts till Grafenberg. Han hoppades kunna
anbringa patienten på något hospital under kvällens
lopp. För den saken erfordrades endast en attest
av doktor Zimmer. Dehwitz hade redan varit hos
denne, men han var på sjukbesök och kom först hem
om en timmes tid. Då skulle kaptenen på nytt
besöka honom.

Anna förklarade, att hon kände sig mycket
opasslig och strax ville gå och lägga sig. Hon reste sig
och giok sin väg utan att räcka de andra handen.
Därefter stängde hon in sig på sitt rum och satte sig
borta vid fönstret. Ute på gatan hördes alltjämt larm
och skrål. Anna satt med huvudet mot handen och
stirrade med själsfrånvarande uttryck på den brokiga
sidenkjolen. Ett bittert leende lekte kring hennes
läppar. Ögonen hade ett outsägligt trött uttryck.

Efter att en kort stund ha suttit fördjupad i tankar,
tände hon lampan, satte sig vid skrivbordet och lade
Horstmanns revolver, som hon stoppat i fickan, vid
sidan om sig. Utan att betänka sig skrev hon raskt
följande brev till doktor Zimmer:

Herr Geheimeråd!

Min man är inte sinnessjuk. Vi ha alla ljugit, jag
mera och värre än de andra. Hans påståenden, som
Ni ansett för galenskap, ha alla varit fakta. Det är min
sista önskan, att han skall försättas på fri fot. Jag
kan inte leva längre. Jag ser ej någon annan utväg än
döden. Hälsa min man och säg, att jag icke varit
lycklig.

Eder
Anna Horstmann.

Hon ringde och lämnade brevet till sin
kammarjungfru med befallning att det genast skulle överlämnas till
geheimerådet själv.

— Skall jag inte hjälpa frun med omklädningen
först?

— Nej, det behövs inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free