Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G REF VINN AN.
Du förvirrar mig, E dvard; jag vet ej, hvad
jag skall svara dig. Men det är något i mitt
samvete, som säger mig, att detta icke är rätt
och bra; att en dikt aldrig är att föredraga fram-
för sanningen, att hos Lorenzo, trots han van-
sinne, talar pligten, men att hos dig, trots dina
söfismer, det är passionen, som talar.
EDVARD.
Men hvarför? Svara mig!
GRKFVINNAN.
Jag kan ej disputera med dig, Edvard!
EDVARD.
Hvad du icke kan, det är att älska mig:.
o
GREFVINNAN.
Jag skulle icke älska dig? Orättvise. Du
tror det icke, oaktadt du säger så, men mitt
hjerta vill brista sönder, när jag hör dig tala på
detta sä tt
EDVARD.
Så gif då efter!
GREFVINNAN.
Min son, jag ber dig . . .
EDVARD.
Du kom m er att gifva efter, jag ser det på
dig. Du är blek, du gråter, dina läppar darra.
(Med kärleksfull rust.) Jag ser, att de redan röra sig
för att säga mig: ja! Och hvarför skulle de säga
nejr b innes det väl något i min plan, som icke
fullkomligt öfverensstämmer med det ideal för
moralisk fullkomlighet, som du och Don Eorenzo
svärma för. Säg, finnes det väl något orätt i
min plan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
