Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GKEFVINNAN.
Min fru ! (De helsa hjertligt på hvarandra.)
ANGELA.
Ni är bra vänlig em ot oss.
GREFVINNAN.
Jag kunde ej underlåta att uti en så hård
pröfning erbjuda er all den tröst, en upprigtig
vänskap kan gifva. G ud har velat, att vi båda
på olika sätt skulle träffas af sam m a olycka. (De
sista orden säger hon sakta, pekande på Edvard.)
ANGELA.
H vad skall jag kalla den olycka, som träffat
mig? Jag vet det ej.
EDYAKD.
Men nu har ögonblicket kom m it för att få
veta det; skall den kallas elände, skam och Inés
död, eller bör m an kalla den . . .
ANGELA och GREFVINNAN.
Edvard!
EDYARD.
Förlåt mig moder! I dag äro vi alla skyl-
diga att tala sanning. Du har sagt: »Jag_ böjer
mig för D on Lorenzos olycka, derför att jag äl-
skar dig och för din kärlek till mig; men aldrig
skall jag böja mig under hans offentliga vanära»,
aldrig, om det än kostade mitt lif, icke sant
moder?
GREFVINNAN (med sorgsen, men be-
stämd ton).
Jo.
EDYAKD (Vänder sig till Angela).
Derför min fru måste vi veta, hvilken den
olycka är som träffat er. Skall den kallas van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>