Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— n S —
ED VÅRD.
Inés är en engel, och en sådan tanke kan
ej uppstå hos henne; men hvilken annan måste
icke, när han ser, hur hon lider, tänka det och
säga det.
LOKENZO.
Alla måste det, ni har rätt.
EDVARD (med energi).
Har jag rätt, så har ni orätt.
LORENZO.
Nej, äfven jag har rätt. Det finnes något
mera blekt, än en förälskad flickas bleka panna;
det finnes något mera sorgligt än de bittra tå-
rarne i dessa kära ögon; det finnes något grym-
mare, än småleendet på dessa läppar; något mera
tragiskt än en älskad varelses död.
EDVARD (våldsamt och nästan för-
aktligt).
Hvilken ny blekhet, hvilka nya tårar, hvilken
ny tragedi menar ni nu?
LORENZO.
Eländige ! (Griper honom om armen.) 13l’0ttets blek-
het, ångrens tårar, medvetandet om egen uselhet.
EDVARD.
Ä r det något uselt, är det något att ångra,
är det ett brott att göra Inés lycklig?
LORENZO (med förtviflan).
Det borde ej vara så! Men det är det.
(Paus.) Det är just min olycka! Och det är detta,
som skall göra mig vansinnig.
INÉS.
Nej fader, nej, så får du ej säga. Följ du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
