Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tiden hade ställt till mig dessa frågor, skulle jag
icke kunnat besvara dem, ty... sanningen att säga...
jag visste det icke själf. Kanske var det en längtan
efter kärlek, men den var icke medveten. Alla dessa
af trånad uppfyllda, glödande drömmar om ära, som
komma en ynglings eller ungmös hjärta att svälla, och
hvilka bana sig en väg fram till verkligheten såsom
vetgirighet, såsom reslystnad eller en brinnande
längtan efter verksamhet äro... i de allra flesta fall...
endast omedvetna yttringar af en gryende längtan efter
kärlek.
Min tant blef af läkare tillrådd att under denna
sommar begagna baden i Marienbad. Hon behagade
låta mig medfölja, och glad var jag. Hitintills hade
jag fått deltaga endast i mindre och mera förtroliga
samkväm inom societeten. Mitt introducerande i
själfva »den stora världen» skulle icke äga rum förr
än under nästkommande vinter, likväl erhöll jag
tillåtelse att deltaga i några mindre baler, som
tillställdes af kurgästerna. Det var så att säga en
förberedande öfning i konsterna att dansa och föra en bildad
konversation.
Första gången, då jag deltog i ett af dessa
samkväm, hände mig någonting... Hvad?... Jo,
jag blef »upp öfver öronen» förälskad, jag blef
»dödligt kär». Föremålet för min låga, var naturligtvis en
husaruniform med dit hörande krigare, hvilka
tillsammans bildade en husarlöjtnant. De på balen
närvarande civilt klädda unga männen föreföllo mig
bredvid denne militär såsom skalbaggar bredvid en
praktfullt färglagdt fjäril. Och bland de här samlade
militärerna voro husarerna de mest lysande, liksom de voro
de mest fint bildade världsmännen. Bland dessa
husarofficerare var grefve Arno Dotsky den mest
lysande, den mest bländande. Han var öfver sex fot
lång och den lycklige ägaren af en ståtlig gestalt.
Hans hår var svart och lockigt, hans mustascher voro
på ett konstnärligt sätt uppvridna. Han hade hvita,
glänsande, väl vårdade tänder, mörka ögon, hvilka
ägde förmågan att blicka på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
