- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
17

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rikedom och rang, och det mesta var så nytt, så
öfverraskande, så ägnadt att väcka förvåning. Vi älskade
hvarandra utan mått, utan gräns, min Arno och jag.
Vi höllo hvarandra kära med all den eld, med hela
den glöd, hvaraf ett ungt hjärta är mäktigt. Och
dessutom var min vackre husarofficer en hederlig,
hjärtegod, ädelt kännande och ädelt tänkande ung man
med fullkomlig bildning såsom världsman och ett
gladt, skämtsamt lynne. Han hade ju kunnat vara
en elak, rå och hjärtlös person, ty hvilken borgen
hade väl vår korta bekantskap i Marienbad före
förlofningen kunnat lämna mig för hans personliga värde
och egenskaper? Dessutom var jag å min sida en
treflig, glad och ganska förståndig ung fru. Han hade
ju kunnat på samma bal förälskat sig i en vacker,
nyckfull »gås», hvilken för honom blifvit en hel
lefnads olycka. Allt detta hade den lyckliga följden, att
vi kände en fullkomlig sällhet och att den i rödt
inbundna klagoboken blef under en lång tid oskrifven.

Men... vänta! Här finner jag verkligen på ett
af de kära gamla bladen en glädjande anteckning.
Den innehåller hänryckta uttryck för min glädje öfver
att vara mor. Den i januari 1859 har jag
antecknat en lika välkommen som dyrbar nyårsgåfva. Då
föddes vår äldste son. Naturligtvis voro både Arno
och jag så stolta, som om vi varit det första och enda
människopar, hvilket blifvit delaktiga af en sådan
lycka. Däraf kom det sig väl äfven, att jag uppsökte
min dagbok och åter började åt dess blad anförtro
mina tankar och känslor. Om denna märkvärdiga
tilldragelse, om denna min nya värdighet, om detta
ämne för mina stolta tankar måste naturligtvis
eftervärlden erhålla kännedom. Och dessutom är ju temat
»ung moder» så användbart på litteraturens och
konstens område. Det är ett af de oftast besjungna och
med penseln mest flitigt behandlade ämnena. Och
dessutom låter det sig så innerligt väl förenas med
en stämning, hvilken är på en och samma gång
mystisk, helig, patetisk, naiv och angenäm — med få
ord: oerhördt poetisk. Till underhållande af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free