Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan stämning bidraga ju (alldeles som skolböckerna
bidraga till underhållande af krigs- och
stridslystnaden) alla möjliga diktsamlingar af både verkliga
skalder och små rimsmidare, illustrerade tidskrifter,
vanlig tidningslitteratur, tafvelgallerier och de bland
människorna gängse högtrafvande fraserna
»moderskärlek», »moderssällhet», »modersstolthet» och många
andra af samma slag. Närmast efter hjältedyrkan
kommer här i världen barndyrkan. Och naturligtvis var
jag i detta fall icke annorlunda beskaffad än andra.
Min älskade lille Ruru gällde i mina ögon såsom det
största och mest underbara bland världens alla
underverk. Ack, min son, min nu vuxne, präktige
Rudolf, gentemot hvad jag känner för dig förbleknar
all annan babybeundran. I jämförelse därmed är den
blinda, nästan aplika moderliga dyrkan lika litet värd,
lika liten, lika oansenlig och obetydlig som ett
lindebarn i jämförelse med en fullt utvecklad människa...
Äfven mitt barns unge fader var icke litet stolt
öfver sin arfvinge och började genast uppgöra de
härligaste framtidsplaner för honom. »Hvad skall han
blifva?» Denna fråga, hvilken ännu icke var af stor
betydelse och om hvilken man i alla händelser kan
säga, att den blifvit för tidigt väckt... denna
högviktiga fråga dryftades ofta vid Rurus vagga och
alltjämt stannade vi båda vid det utlåtandet: Han
skall blifva soldat. Mången gång hände det likväl,
att mamma framställde den invändningen: »Men
betänk då, om han skulle blifva dödad i krig, om en
kula eller ett sabelhugg skulle göra en ända på hans
lif!» Min man svarade då alltid: »Bah! En och hvar
dör ju vid den tid och på det sätt, som en högre makt
har bestämt.» Ruru skulle ju helt visst icke blifva
vårt enda barn. Af våra kommande söner kunde ju
en få blifva diplomat, en annan landtbrukare, en tredje
präst o. s. v. Men den äldste måste beträda samma
bana, som vandrats af far och farfar, den härligaste
af alla lefnadsbanor. Han måste blifva krigare.
Så blef det äfven, och redan vid två månaders
ålder blef han af oss befordrad till vicekorpral. Hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
