- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
24

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nu... Gud vare lof!... nu omsider är det
förbi med ovissheten. Väntans ängsliga dagar äro till
ända!» utropade min man, då han om morgonen den
19 april återvände till hemmet efter att hafva
deltagit i exercisen. »Regeringen har utfärdat ett
ultimatum.»

Jag bäfvade.

»Huru?... Hvad?... Hvad betyder ordet
ultimatum?»

»Hjärtevän! Det vill säga, att våra tröga
diplomater nu ändtligen hafva sagt sitt sista ord i de
förhandlingar, som måste gå före krigsförklaringen. Vår
regering kräfver i sitt till Sardinien adresserade
ultimatum, att detta högfärdiga lilla Sardinien skall
genomföra en fullständig afväpning. Naturligtvis blir svaret
vägrande, och då...»

»Då?!»

»Då marschera vi oförtöfvadt öfver gränsen.»

»Milde himmelske fader!... Men måhända gifva
de efter för påtryckningen och afväpna?»

»I detta fall blir naturligtvis kriget inställdt och
freden blir icke störd.»

Jag sjönk ned på mina knän. Kunde jag väl annat?
Sakta och likväl med häftighet steg ur mitt hjärta
bönen:

»Fred!... Fred!... Hör min bön om fred,
himmelske fader!»

Arno fattade mig i sina armar och upplyfte mig.

»Hvad företager du dig, du kära, dåraktiga barn?»

Jag slingrade mina armar omkring hans hals och
tårarna började flöda utför mina kinder. Det var icke
egentligen ett uttryck för smärta, ty ännu var ju
olyckan icke en afgjord sak, men den underrättelse min
make nyss lämnat, hade i så hög grad uppskakat mitt
sinne, att mina nerver vibrerade och förorsakade
denna tåreflod.

»Marta... Marta!» utropade Arno. »Du gör
mig både ledsen och förtviflad. Är du väl nu och
uppför du dig väl nu såsom en tapper soldats hustru?
Glömmer du, att du är en generals dotter, en löjtnants

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free