Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telegramafdelning... att fördjupa mig i de
tidningsartiklar, som afhandlade kriget och dess gång... att
på en stor karta, hvilken jag utbredt på matsalsbordet,
fästa små, med flaggor prydda knappnålar till
utpekande af de strategiska rörelserna å båda sidor... att
uppställa och söka finna lösningen af schackproblem,
hvilka alla hade ungefär denna lydelse: »Österrike
drager och gör matt i fjärde dragningen... att gå
i kyrkan samt både där och i hemmets sköte flitigt och
enträget anropa Herren Zebaoth om seger för de
fosterländska vapnen samt tigga Jesus, människosonen, om
skydd och beskärm för min make... att icke tala om
någonting annat än om de från krigsskådeplatsen
ingående underrättelserna — se där en bild, en trogen
bild af mitt, mina anförvanters och vänners dagliga
lif under den närmast följande tiden. Alla öfriga
lifsintressen, äfven de, som först haft för oss stor betydelse,
lämnades nu ur sikte. Det enda, som för oss ägde
vikt och verklighet, var frågan: »huru och när skall
kriget sluta?» Man åt, man drack, man läste, man
företog sina promenader till fots eller i vagn, men allt
detta skedde utan ett enda grand af intresse. Det
betraktades såsom saker af underordnad betydelse.
Verkligt värde tillerkändes endast en enda sak — de
från Italien anlända telegrammen.
Ljusglimtar i mitt enformiga, nästan dystra lif voro
naturligtvis de underrättelser, som skickades mig af
Arno själf. Dessa voro visserligen mycket
kortfattade... ty att skrifva bref hade aldrig varit hans starka
sida... men de skänkte dock åt mitt hjärta den
fröjdefulla vissheten, att han ännu icke träffats af hvarken
kula eller sabelhugg, att han var oskadd, att han ännu
befann sig bland de lefvandes antal. Tydligt är
emellertid, att dessa bref och depescher icke kunde inträffa
synnerligen regelbundet, ty kommunikationerna blefvo
ofta afbrutna och när en fäktning förbereddes eller
pågick, blef all fältposttjänst försummad.
När några dagar gått förbi, utan att jag hört af min
Arno, och en lista öfver lidna förluster blef
offentliggjord... huru stor var icke då den ångest, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
