- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
68

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock icke ens denna min enda kärlek varit, att jag
icke skulle kunna öfverlefva och glömma den sorgliga
förlusten. Om förlust skulle kunna väcka en aldrig
utsinande, en till grafven mig beledsagande sorg och
smärta, skulle vår förening, vår sammanlefnad icke
hafva varit så kort, så flyktig. Vi hade tillbedt
hvarandra, älskat hvarandra med hela hjärtat, såsom eldiga
älskande i alla tider tillbedja och hålla hvarandra kära.
Men vi hade icke left ett gemensamt lif så länge, att vi
helt och hållet uppgått i hvarandra. Vi hade ännu icke
hunnit blifva ett hjärta och en själ, såsom många
par af äkta makar hafva hunnit blifva detta efter
många tiotal af år, under hvilka de delat både fröjder
och sorger med hvarandra. Icke heller var ju jag för
honom, för hans förstånd, för hans själ och hjärta det
högsta, det bästa, det härligaste; ty, om jag varit allt
detta eller en del af detta, skulle han väl då kunnat
med så gladt mod och utan någon tvingande
nödvändighet lämna mig? Jag vill erinra därom, att hans
regemente aldrig blifvit utkommenderadt, att han slöt
sig till ett annat truppförbund blott för att få komma
ut i kriget. Dessutom hade jag under de senaste
förflutna fyra åren småningom blifvit en annan än jag
förut var. I mångt och mycket hade jag eröfrat en
mera vidsträckt synkrets. Jag hade förskaffat mig
helt andra vyer. Jag hade förvärfvat mig kunskaper,
om hvilka jag vid tiden för mitt giftermål icke ägde
någon aning och om hvilka icke heller Arno... det
insåg jag nu... skulle förmått göra sig ett begrepp.
Om han kunnat uppstå från de döda, skulle han i
många hänseenden varit främmande för mitt
nuvarande själslif.

Det hela var en storartad omhvälfning af hela
mitt själslif. Huru hade den uppkommit? Huru hade
allt detta tillgått? Hvarför var jag icke nu som förr?

Ett år hade förflutit efter den dag, då jag blef
änka. Den första fasan och den däraf alstrade
förtviflan hade utjämnats till sorg. Men ännu var det en
mycket djup, mycket pinsam, en riktigt hjärtskärande
sorg. Man sökte förgäfves förmå mig att på nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free